Aftonbladet – 26 augusti 1854, sida 2

amt göra tjenst som lotsar; när hösten komner, inberga de sina skördar, och längre fram vugga de ved, slagta och insalta så väl för get behof som för afsalu, samt frakta ved och vosten, när alla andra ej mera våga sig ut på nafvet. Hvartenda barn ibiand dem känner ill hvarje klippa och vik och sund i den närkvärdiga labyrint hvari de lefva. Hvarje karl förstår att bygga en stuga och hvarje qvinna kan ro och gå på skridskor och försvara sin egendom mot vargarne. Vi kunna ej tycka att det vore någonting så särdeles förtvifladt för franska och engelska soldater och sjömän att tillbringa en vinter bland sådant folk — i fall detta skulle komma att anses nödvändigt. Som de handla hela vintern igenom med ved och lifsförnödenheter, inda upp till Torneå, så blefve de säkerligen soda grannar för en makt, som de betraktade som sina vänner och som under vintren komme att hålla Bomarsund besatt. Och czaren gör lt hvad i hans förmåga står, för att öboarne skola föredraga oss framför honom. Han har bortsläpat alla deras arbetsföra män, för att iåta dem tjena i skansarna; han har uppbränt deras boningshus och till och med deras skog och gröda; han har ödelagt trakten rundtomkring Bomarsund, så att gubbarne, qvinnorna och barnen ej kunna tillbringa vintren ler. Men der finnas andra öar från hvilka hjelp kan fås och der de husvilla kunna få tak öfver hufvudet, och dessa öar äro för närvarande mycket välmående. Sir C. Napier har fastställt en så frikostigt tilltagen taxa rör alla förnödenheter som hemtas från öarne, att invånarne utan tvifvel rätt gerna skola se att vi slå oss ned ibland dem, i stället för ryssarne som skuro af halsen på gossar derföre att de mottagit vårt mynt. På pengar hafva de nu god tillgång; och som de ej hafva mer än 23 (eng.) mil till svenska kusten, kunna de der köpa sig timmer att bygga nya stugor, när ryssarne väl äro sin väg. Deras proviantbåtar kunna under hela hösten användas i vår tjenst, ja väl mera än hösten. Man bör komma ihåg att klimatet på dessa öar är mycket blidare än på lika nordligt liggande ställen på fasta landet. När finska hamnarne äro hårdt tillfrusna, är det alltid några hamnar mellan de åländska öarne, somännu äro öppna. Der finnas alltid sund och vikar, der isen är tunn och svag; och det inträffar sällan att isen ligger säkert på hela sträckan mellan svenska kusten och Åland. Ven öboerna stanna derföre icke hemma. Ömsom begagnande båt, ömsom släde — ömsom roende, åkande, gående, frakta de sig och sina saker, och olyckshändelser äro märkvärdigt få, som man väl kan se af den regelbundna postgången. Naturligtvis äro dessa menniskor särdeles kloka väderspåmän; detta vore för oss ett ytterligare skäl att stå väl med dem. De kunna alltid säga, och skola för sin egen skull gerna göra det, när under len instundande vintren hatvet kan befaras med båt eller kälke och dragare. De veta när man har att vänta vargarne från finska kusten, som komma för att förstöra villebrådet på deras öar; de kunna derföre äfven gå våra soldater till hands med upplysningar, när de hafva att vänta ankomsten af de varsar i menniskoskepnad, som czaren kunde vilja skicka på oss efter julen. De berga och sköta om sig sjelfva så väl hela vintren igenom, att det är svårt begripa hvarföre de ej äfven skulle kunna visa våra män huru de också rätt väl skulle kunna taga sig fram. Sedan fästningen en gång är tagen — och sannolikt är hon redan vår vid det här laget — har man riklig tillgång på byggnader, för att kunna herbergera flera tusen man. Åländningarna bruka stoppa mossa och jord i springorna på sina hus; och när vVintren kommer på allvar, uppskotta de snön mot de yttre väggarne, upptända sköna brasor derinne och blifva derigenom så uppvärmda, att de godt stå ut med att göra sina färder öfver till Sverge. Hvarför skulle icke då våra egna landsmän lika väl kunna finna sig — inom sina starka murar, försedda med föda, bränsle och lämpliga kläder? Detta är ingenting, om man jemför det med de besvärligheter våra soldater och sjömän under föregående krig fått utstå. För att ej nämna polar-expeditionerna, var kap Breston en vida sämre station, och likaså voro många andra i Canada, Oregon och på mången annan ödslig kust af jordklotet. Bebodda öar kunna aldrig vara så svåra att vistas på, som snöbetäckta och och tillfrusna ödemarker. Om man blott unnar de förenade trupperna och sjömännen att uppvärma sina hjertan vid en god seger före vintren, så skola de lätt nog sträfva igenom de kalla vintermånaderna. Hvad föreställningen om militäriska operationer — om ett anfall på Bomarsund från Ryssland under vintren — angår, sä synes den alltför orimlig för att förtjena många ord till svar. Deraf att en armå med artilleri och tross engång tågade öfver sundet (Bälterna?) sluta de alltför bastigt att detta ännu en gång kan ske. Men detta är ett fall af hvilket man kan draga den slutsatsen, att just derföre att det händt en gång är det ej mycken sannolikhet för att det ännu en gång skall hända. En sådan expedition kunde blott lyckas genom en öfverraskning — blott under en ihärdig köld, blott efter en väl maskerad rekognoscering, blott då, när den parten som skulle angripas ej kunde räkna på den infödda befo:kningens välvilja, blott då isen vore lika stark vid den fjermare som den närmare kusten, blott då en mängd andra saker inträfRETAANE NRO NES NAD FT NANA SNC TNSE AA mer MM SR AMA Mm AA Fr as ÖR Jc VR sm mom om An Tur