Aftonbladet – 25 augusti 1854, sida 2

tskottet att så länge som möjligt uppskjuta kolfrågornas företagande, förmodligen i hopp tt så mycket lättare kunna skjuta dem å sido. ly hvem känner icke det öde som vanligen slägar drabba sådana till ekonomiutskottet vänvisade motioner, hvilka först emot rikslagens slut hiuna förekomma till handläggning? Hvem känner icke det stående tema ned tvenne variationer, som utskottet vid lessa tillfällen vanligen uppspelar, då det anser ig antingen böra ifrågavarande förslag vördsamligen afstyrka,, eller hemställer till Rikets Ständer, att motionen måtte lemnas utan afseende, eller finner sig böra vördsamligen remställa, att förslaget icke må till någon Uikets Ständers åtgärd föranleda,? Hvem känver icke slutligen de ansträngningar, som äfven vid denna riksdag gjorts inom det högvördiga ståndet för att om möjligt åstadkomma en ytterligare reaktion i skolfrågan, ansträngningar som bland annat uppenbarat sig i mer eller mindre offentligen tillställda chikaner emot tvenne af konungens f. d. föredragande ör ecklesiastikärenden, hvilka under sin emyetsförvaltning vågade vara nog sjelfständiga ör att icke uti skolfrågorna låta helt och hålet leda sig af biskoparnes fingervisningar? Emellertid har det, trots alla ansträngninsar, icke lyckats att vinna utskottets majoritet ör ett fullkomligt begrafvande af skolfrågan vid denna riksdag, såsom vid den nästföresående var fallet. Af elfva särskilta punkter, iti hvilka utskottet i detta utlåtande sammanattar de af mo olika motionärer väckta förslagen rörande detta ämne, äro tio — således illa med undantag af ett enda — uti framskridandets syftning. Af dessa har utskottet väl med den ena eller andra af de anförda raserna affärdat åtta, äfvensom vridit tvenne . en nära nog motsatt riktning, men åtminstone en punkt af de elfva, och på visst sätt den vigtigaste, har likväl vunnit behörigt afseende. Det är den punkten, hvaruti utskottet med anledning af doktor Säves moion föreslår, att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t framställa den underdåniga anhållan: att en ny skolordning måtte, på de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer redan gillade grunder, med möjligaste första utfärdas. Då utskottets betänkande redan i onsdagens aftonplenum blifvit af ridderskapet och adeln bifallet, och det atan all diskussion, bör man numera kunna hoppas, att denna hemställan också blifver Rikets Ständers beslut. Ty vi kunna icke föreställa oss annat än ett obetingadt antasande af denna punkt äfven af borgareoch bondestånden; och det motstånd, som presteståndet otvifvelaktigt kommer att för sin del göra deremot, åtminstone hvad angår hänvisningen på de af af K. M:t och Rikets Stänler redan gillade grunderna, torde sålunda aumera blifva vanmäktigt. Såsom bekant är, har reaktionen i skolfrågan under den nuvarande föredragandens auspicier fått ett svepskäl för sina återgångsasträfvanden uti den underdåniga skrifvelse till K. M:t af Risets Ständer, som vid sistlidne riksdag drillades igenom uti alla fyra stånden, med uttryck af den önskan å ständernas sida, såsom orden lyda, att genom den blifvande nya skolordningen tillfälle måtte för dem, hvilkas målsmän det önska, varda beredt att i latinska språket så tidigt njuta unlervisving, att denna må verkligt kunna utöfva i äsyftade, för hela bildningen grund betydelse. Då den redan förut aniu. cr föreningen af lärdomsoch apologistskolorna både blir vida svårare att verkställa ;oh vida mindre gagnelig i sina verkninga: ;s; ungdomens bildning, i samma mån som :atinet inträder tidigare, och då till och med hela denna förening i och för sig måste synar ifventyrlig, för att ioke säga rent af vådlig, för hvar och en som ännu hyser den mörka och föråldrade åsigt, att det just är undervisningen i latin, som är den för hela bildningen grundläggande, så innebar tillställningen af denna skrifvelse i sjelfva verket ett försök att indirekt motverka verkställigheten af Konungens och Ständernas redan törut gemen. samt fattade beslut i skolfrågan. Och då der ensidighet hos biskopar eller rektorer, son innu i våra dagar envisas att låta svensks barn vid 8 års ålder börja lära latin, uti nämndt Rikets Ständers skrifvelse synes hafva fått et stöd, som gifvit ökadt mod att kringgå der nya författningen, så är det högeligen af behofvet påkalladt, att dylika verkningar a nämnde förhastade skrifvelse undanrödjas. Som grannlagenheten emot en föregående riksdags beslut icke gerna tillåter ständerns att formligen återkalla en aflåten skrifvelse. hade doktor Säve i sin motion härom endast hemstiälit, att då, genom olika tydning a nämnde underd. skrifvelse den 30 Juli 1851. man på några ställen ansett latinska språkets studium icke nog tidigt kunna begynnas, Ri: kets Ständer måtte förklara sin mening icke hafva varit, att början med detta språks läs. ning skulle ske redan i första eller förberedande klassen. Denna punkt i hr Säves mo: tion har nu af utskottet blifvit vriden, derhän att Rikets Ständer, utan ait gifva en bestäm förklaring af sin underd. skrifvelse vid för: lidne riksdag, måtte hos K. M:t i underdånighet anhålla att, vid ordnandet af undervisningen inom rikets elementarläroverk den reala bildningen måtte, utan att den huma nistiska lider i grundlighet, utbildas till all der fullständighet, hvaraf des är mäktig.n Man kunde hafva skäl att undra, hvarifrår ekonomiutskottet hemtat dessa lärda, egentli