RYSSLANDS MARTYRER ). Af Michelet. vIT. I samma ögonblick kejsaren, efter att hafva öfvervunnit intrycket af d. 14 December, ånyo fängslade de lifegna vid jorden samt tillintetgjorde deras förväntningar, gåfvo de honom ett bevis på deras modiga ärlighet, i det de bekräftade hvad de sammansvurne sagt honom angående förhandenvarande missbruk, och uppenbarade detta, oaktadt den fara de härigenom lupo. Vid den mönstring, som kejsaren höll, infunno sig fyra bönder och bådo att få tala med honom. Detta afslogs, och man begärde att de skulle säga sitt ärende; men de ville tala med kejsaren sjelf. Då de härtill erhöllo tillåtelse, kastade de sig på knä, och en at dem sade: Fader man bestjäler dig. Du behöfver blott begifva dig till Kronstadt, och du skall der kunna se, huruledes köpmännen öppet försälja alla dina skeppsförnödenheter. Kejsaren efterkom deras uppmaning, ditsände folk för att undersöka, och man upptäckte också verkligen tjufknepen. En sträng undersökning inleddes. Kort derefter förstördes dock alltsammans genom en eldsvåda, och undersökningen blef ej fortsatt. Kejsaren kunde lära känna männen af d. 14 Dec., derigenom att folkets omedelbara upplysningar bekräftade dessas utsago. De hade i sina sista samtal gjort honom en väsentlig tjenst, derigenom att de visat honom Ryssland i dess verkliga skepnad, som ett stort öppet sår. De hade lärt denna unga, af naturen hårda och hånfulla militär aktning för det ryska folket, ett folk, hvari funnos män, så genomträngda af lägen och rättvisan, att de ej ens vid anblicken af döden ville vilkorligt benådas, titan utbrusto: Låt lagen hafva sin ånga : Pestel ville hafva en diktator, som kunde -) Se A. B. AM 183, 185, 188—191 och 194.