7 Huru skulle väl Ryleieff kunna hafva förmått sig att angifva sina vänner, han, som lltifrån början fordrade att ensam få dö, i let han förklarade, att den 14 December var ans verk och att han var upphofsmannen dertill ? De starka, men lugna känslor, hvaraf Ryleietf under sakens gång var uppfylld, äro i hans dikt uttryckta. Genom ett slags vision nade hjelten skådat sitt eget öde samt på förnand sjungit sin egen dödssång. Det, som förekom 088 i våra drömmar såsom en himjens skickelse, var ännu ej bestämdt att ske. Tålamod ! Låt blott kolossen öka sina fel, försvaga sig sjelf under sitt sträfvande att inderkufva hela verlden! Låt den blott, uppolåst af högmod, stoltsera i solens strålar Tålamod! Himlens vrede skall icke dess mindre krossa den till stoft, ty hämnden hör Herran till; han skall vedergälla det. Han illåter ej, att den en gång utsådda synden cke skall blifva mogen till skörd. Emellertid visade den i 5 m:nader fortsatta ansakningen en stor mängd skyldiga. Kejaren hade ej haft den ringaste aning om sin ara. Den 14 December trodde han, att han ndast hade att göra med några enskilda, Konstantin tillgifna män; men i stället visade ig för honom en mycket utsträckt mina, hvilsen öfverallt undergräft marken, hvarpå han stod. Det fanns knappast en enda ansedd amilj, hvaraf ej någon medlem hade del i sammansvärjningen. Egentligen taladt var det rela Ryssland, åtminstone det tänkande Ryssand, som afsvor czarvärdigheten och ville mskapa sig. Hvar var nu grundvalen för len tron som Nikolaus besteg? Den hvilade ndast på slafvarnes vördnad, på deras hopp tt förr eller sednare finna hjelp hos den afägse, okände Gud, som dock aldrig beskydlar. Under Paul, hvilken åtminstone hade n lefvande rättskänsla, voro slafvarne mycket la tjenta med att klaga för kejsaren; han ann företaget så farligt, att han underrättade ierrarne derom samt sände de olycklige till. aka för att afstraffas. Under de 5 månader