Aftonbladet – 19 augusti 1854, sida 3

domstolen, en förtjenstfull handling i ett land, hvarest allt är falt och hvarest det är af vigt att detta embete ej beklädes af ovärdiga. Ryleieff var skald. Man kan ej annat än röras af hans profetiska dikt, hvari han framställer sig sjelf som Mazeppa, bunden på den vilda hästen, som skulle föra honom ut öfver okända stepper, låta honom dö i ödemarken. I denna dikt uttalade han först utaf alla ryssar ett ord, som då föga begreps af Ryssland, men hvilket för framtiden var af stor, helig betydelse: Jag är framför allt medborgare. Han var en mild, menniskovänlig och dock hjeltemodig man. Huru mycket besvär den juridiska undersökningen än gjort sig, för att visa hans karakter i ett annat ljus; visst är dock, att han, då han såg en af de sammansvurna beredd att mörda Alexander, bad honom åtminstone vänta, besvor honom derom på sina knän, och då han fann honom obeveklig, sade han till honom: Då dödar jag hellre dig förut,. De sammansvurnes olycka var, att de ej slöto sig närmare till så värdiga anförare, att de lyssnade till andras råd samt utsträckte sina förbindelser alltför längt. Anförarne för ett annat sällskap, som de upptagit i sin förening, Michel Orloff och några andra, fordrade och genomdrefvo att en diktator skulle utnämnas öfver Ryleieff, som ej innehade någon högre ställning, samt öfver Pestel, som man ansåg alltför slug och äregirig. Man valde en man af hög rang, af en familj, som med familjen Romanoff täflat om tronen, nemligen furst Troubetskoi, eftergitvande, svag och vacklande. Ingen kunde vara mera passande än han att komma ett dylikt företag att stranda. De, som genomdrefvo att han blef vald, ville vid omstörtningen upprätta en regering af åtskilliga högt uppsatte män, samt fruktade i första rummet ett kraftfullt öfverhufvud.