Aftonbladet – 19 augusti 1854, sida 3

rf TeSteStandet. Plenum i onsdags afton. I den diskussion, som föregick ständets beslut rörande afskaffande af den offentliga kyrkoplikten, deltogo nästan alla af ständets ledamöter, åtskillige flera serskilda gånger. Utrymmet förbjuder att utförligare omnämna hvars och ens yttranden, hvilka, allt efter den olika bekännelse han tillhörde, voro af ungefär enahanda innehåll. Ståndetsönderföll, att man så må säga, i trenne mebingsbrytningar — den som önskade bibehållande af bäde den offentliga och enskilda kyrkoplikten; den som, under yrkande af den offentligas upphörande, önskade den enskilda skriftens bibehållande eller nägot deremot svarande säsom statsinstitution, och dem meningen som fordrade bådas upphörande som straff. Till den första meningen hörde doktor Broman, komminister Beckman, biskop Bergman samt prosten Runsten. Dessa talare ansågo det vara bäde kyrkans rätt och pligt att upprätthålla den offentliga kyrkoplikten; kyrkan har samma rätt att bestraffa den som stört dess frid, som staten för öfverträdelse af dess bud; ett seende genom fingrarne från kyrkans sida vore detsamma som ett förklarande att hon ej betraktar som brott hvad staten som sädant bestraffar. Kyrkans tjenare äro skyldige att uppehålla kyrkotukten; de böra ej gifva vika för opinionens eller en falsk filantropis skefva och missvisande vindkast. Kyrkopliktens upphörande vore att borttaga en grundsten af kyrkans statsfunktioner.