Aftonbladet – 19 augusti 1854, sida 2

en ställning, som var anbragt på en släde. Derpå lades Sierocinski på knä, händerna bundos, och kroppen böjdes framåt. I denna ställning band man honom, så att hvarje rörelse var omöjlig, och började åfer draga honom genom lederna. Gatafiejew fortfor att ropa : hårdare, hårdare, hårdare! I början suckade Sierocinski af smärta, men småningom blefvo dessa utbrott svagare och svagare och slutligen upphörde de helt och hållet. Han lefde ännu sedan han emottagit fyra tusen slag; derefter utandades ban sin sista suck; de öfriga tre tusen slagen tilldelades hans lik eller rättare hans ryggrad. Efter vittnens utsago, såväl polackers, som ryssars, med hvilka jag har talat, blefvo alla de dömda och isynnerhet han så misshandlade, att man icke kan göra sig någon föreställning derom, ej heller tänkaderpå utan rysning. Detta kittills oerhörda barbari utbredde allmän förbittring bland polackarne och väckte ovilja äfven hos ryssarne. Två af de dömda, som dött på stället, och de, som ännu lefde under förfärliga lidanden, fördes till hospitalet, och strax derefter jordades polackarna och en ryss i samma graf. Man tillät polackarna att sätta ett kors på dessa martyrers graf, och ännu i dag (1846) höjer sig detta stora svarta kors på den ensliga steppen och utsträcker sina båda armar öfver slagtoffrens grafvar såsom ett beskydd och liksom för att anropa himlen om barmhertighet.n VIL Det är nu 100 år sedan Ryssland afskaffade dödsstraffet, hvaröfver våra filosofer fällde glädjetårar och hvaröfver en rysk författare, Tolstoi, ännu i dag uttrycker sin beundran. Lyckliga, menskliga Ryssland, som ensamt bär på jorden har visat aktning för Guds lefvande beläte, medan döden ännu herrskari den råa vesterns ogudaktiga lagstiftning! Man straffar icke med döden, men med landsflykt. vad vill det betyda att menniskan, som är alltför känslig, blifver skickad