Aftonbladet – 18 augusti 1854, sida 2

dem. Ingenting finnes som häntyder derpå att fursten var älskad; men det blef den dömde. I Ryssland hade de inga barn; i Siberien fingo de fem. Denna beundransvärda qvinna skänkte genom sin oväntade kärlek den landsförviste långt mera, än kejsarens hämd hade beröfvat honom. Vi vilja här anföra en mera märkvärdig, men mindre känd tilldragelse, som emeller-. tid verkligen skett, då den är berättad af en sanningskär, hjeltemodig munk, som icke kan ljuga. En ung ryss, som vi vilja kalla Ivan, blef 1825 skickad till Siberien. Han älskade och blef älskad tillbaka. En ung fransysk lärarinna i hans familj hade emottagit hans löfte om giftermål. Familjen, som icke var okunnig härom men fruktade denna förbindelse, aflägsnade den unga flickan. Så snart hon erfor att hennes älskare var tillintetgjord, eländig, öfvergifven af alla, att han skulle till Siberien, gick hon modigt till Petersburg och fick audiens hos kejsaren. Denne trodde att hon mistat förståndet, försökte att få henne till förnuft och förmå henne att afstå från att blifva en dömds hustru. Det hade nu varit mycket lätt att benåda honom; den enda nåd man kände var likväl, att hon fick tillåtelse att följa honom, lida med honom, dö med honom, Hon blef också verkligen ett ofter för sin tillgifvenhet; hennes svaga bröst kunde icke uthärda klimatets stränghet, och hon dog efter ett års förlopp. Hennes man öfverlefde henne icke, antingen det nu var en följd af sorg eller elände. De efterlemnade ett stackars barn, som redan vid sin födsel var olyckligt och vanäradt. Fadrens egendomar hade öfvergått till en naturlig son af hans farfar. Till den ryska karakterens heder må man dock erkänna, att denne afslog att begagna sig af lagens orättvisa och gaf den föräldralösa allt tillbaka. Den största fara i Siberien är att dö före sin död. De många olika öden man der är underkastad, det fullkomliga godtycke, som råder öfver allt, gör det lätt att försvaga och kufva deg starkaste själ. Ryssland behöfver