Aftonbladet – 17 augusti 1854, sida 2

icke kunnat afvakta uppfyllandet af dessa vilkor, utan de ryska trupperna ha nödgats redan begynna sin reträtt öfver Pruth. Hufvudpunkterna i herr Drouin de Vduys svar äro följande: Vestmakterna förklara att de icke för närvarande vilja noga bestämma vilkoren för en blifvande fred, och att de icke kunna ingå på en vapenhvila, så vida icke Ryssland finner sig hågadtatt helt enkelt och atan förbehåll ingå på följande punkter: kabinetterna i Paris och London fordra, 1) att ryska protektoratet öfver Moldau och Wallachiet samt Servien upphör, och att i dess ställe stormakterna i allmänhet öfvertaga protektoratet samt garantera alla de rättigheter, som hittills blifvit furstendömenas och det nämnda wojwodskapets invånare af sultanerna medgifna; 2) segelfarten på Donau ända utanför mynningarne frigifves på det sätt, som slutakten i Wien om den tyska flodfarten bestämt; 3) en gemensam revision af fördraget af d. 13 Juli 1841 anses oeftergiflig för att bevara och försäkra den europeiska jemvigten; 4) Rysslands protektorat öfver Portens undersåter, hvilken ritus de än må tillhöra, upphäfves för alltid, och i allmänhet skall icke mera någon enskild makt utöfva något skyddsherravälde; fastmera skola genom stormakternas bemödanden medgifvanden utverkas och garanteras åt Orientens kristna inbyggare, så vidt sådana kunna vara förenliga med den höga Portens värdighet och oberoende. Österrike har äfven speciellt förpligtat sig att gilla dessa vestmakternas förslag, då det blott i dem finner garantier för undvikandet af vidare förvecklingar. Den österrikiska noten, som sluter sig till vestmakternas svar, är afgången till Petersburg, och Preussen har genast slutit sig till densamma och understödt den samt rekommenderat Frankrikes och Englands propositioner till antagande af kejsaren. Preussen har likväl icke iklädt sig några förpligtelser i afseende på vestmäkterna; 1 stället skall det preussiska kabinettet enligt de förpligtelser-det åtagit sig till tyska förbundet, genom fördraget af den 20 April sätta sig i vidare beröring med de tyska förbundsstaterna. Detta sker också i fullkomlig öfverensstämmelse med Österrike, hvars trupper numera inrycka i furstendömena för att gemensamt med de turkiska trupperna ockupera dem. Hvad Preussen angår, så är det dock temligen tydligt, att denna makt anser allting vara godtgjordt, sedan furstendömena blifvit utrymda, och nu ärnar draga sig tillbaka. Vi hänvisa för öfrigt till den redogörelse, som nedanför lemnas för den debatt, hvilken egt rum i öfverhuset med anledning af den interpellation markis de Clanricarde der framställt rörande de orientaliska affärerna.