RIKSDAGEN. Presteståndet. Plenum den 14 Aug., kl. 6 e. m. Lagutskottets betänkande n:o 37, i anledning af väckta motioner rörande brottmälslagstiftningens förbättring. Utaf de uppställda principfrägorna föredrogs först den som lyder: straff af spö eller ris må ej vidare någon ådömas; skolande i de fall, der ovilkorlig bestraffaing af spö eller ris är stadgad, fängelse vid vatten och bröd i stället äläggas, med iakttagande af de grunder för straftmätning, som i hvarje fall stadgade äro. Före ventilerandet af denna sats afgjordes, genom bifall till utskottets afslag, hrr Hen schens och Ekholms motioner om antagande af lagberedningens förslag. Härvid yttrade sig Doktor Säve, som förklarade sig icke vilja motsätta sig det resultat, hvartill utskottet kommit, men beklagade att utskottet ej upptagit under pröfning lagberedningens förslag till brottmålslåg i sin helhet, utan nöjt sig med något mycket mindre. Det har gätt så hos oss med mänga förbättringar sedan 1809; man har, som Geiier säger, börjat med stort anlopp,, men alltför tidigt saktat eller rakt stannat sin fart; man underlåter här att draga fördel af nära ett halft sekels med omsorg och kostnad använda arbete. Vid sjelfva principfrågan yttrade: Doktor Broman: Jag har ej kunnat dölja för mig de skrupler, som bottagandet af spöoch risstraften medföra. Jag har frågat mig, är det rådligt att borttaga de straff, under hvilkdg samhället längliga tider funnit sig så väl. När dessa straff duga för familjen, för soldaten, för sjömannen, hvarför skola de ej då äfven duga för tjufven? Man talar om en menniskoklass, benämd proletärer och jag har ofta framställt för mig den frågan, hvad som menas med en proletär, och ej kunnat få nägot annat svar än att det är en sådan, som hvarken har egendom eller heder. Egendom har en sädan icke att försona sin. förseelse med, men staten fordrar upprättelse för brottet; hvarför är en sädan för god att undergå det straft, den indelta soldaten får lida för en militärisk förseelse. Finnes det straffarbete som kan gradera örseelserna? En föregående författning borde finnas som reglerade detta arbete. Arovära straffanstalter så salrika och så ordnade, att de kunna mottaga alla straffwrbetande som denna lag skall skapa; ty brotten skola stiga i den grad att staten ej kan verkställa straffen. Jag har frågat mig om säkerheten till lif och egenosten ORHAN