Aftonbladet – 16 augusti 1854, sida 2

hamn. Detta torde väl till en del härleda sig deraf, att skeppsfarten och specielt ängskeppsfarten icke som i Köpenhamn når blott till redden eller blott berör ett hörn af staden, utan intränger i medelpunkten af den frän alla sidor, samt deraf att staden från sä många punkter ligger utbredd för äskådaren, som på en gång kan iakttaga långt mera, än lokalförhållandena i Köpenhamn tillåta. Kanhända äro ocksä handel och trafik större än i Köpenhamn. Men hvad som isynnerhet utmärker Stockholm är dess belägenhet; man kunde tillbringa här flera år utan att hinna genomgå alla de präktiga utsigter som stadens närmaste omgifningar erbjuda. Alltsom kan utmärka ett landskap finnes här förenadt i ständig omvexling. Sjö, berg, skog, stadens egna så bestämdt framträdande partier, präktiga villor och slott, de folkuppfyllda torgen och fjärdarne — allt detta ser man ständigt frän en ny sida och med nya detaljer, alltefter som man befinner sig på den ena eller andra af de klippor som uppresa sig omkring staden och inne uti den på alla kanter. Man bör ock gifva Stockholmarne det lofordet, att de förstätt att draga nytta af dessa herrliga omgifningar. De oftentliga lokalerna äro just anlagda på sådana platser, som genom sin vackra belägenhet locka till besök, och inrättade med mer smak och mer afseende på publikens anspräk än man är van vid i Köpenhamn. Stockholm framställer genom sitt byggnadssätt, sina broanläggningar, sina gators bredd eller smalhet en i ögonen fallande likhet med Minchen. Äfven Stockholm har en mängd kyrkor, som dels äro uppförda i götisk-byzantinsk stil (utom Riddarholmskyrkan, som med undantag af ett tillbyggdt kapell är rent götisk), d. v. s. med götiska pelare och hvalf, mer med kupoler i stället för torn, dels i grekisk stil. Nästan hvar och en af dem tilldrager sig upp märksamheten ; nägra, t. ex. de grekiskt byggda — Skeppsholmskyrkan (?!) och Catharina kyrka — äro utifrån sedda till och med ovanligt vackra. Dessa åt gudsdyrkan bestämda ställen äro försedda med ett talrikt presterskap, som, sammanlagdt med riksdagens prestestånd, hvilket för närvarande är samladt här, äfven gifver Stockholm en stående likhet med Miänchen. Heine rädde en gäng teaterdirektionen i Berlin att använda dervarande talrika protestantiska teologer till att fiurera i de katolskt-romantiska praktstycken man der uppför, emedan blott en särdeles fin observatör skulle kunna uppdaga det protestantiska maneret under förklädnaden; i afseende på Jet svenska presterskapet kan man göra den anmärkningen,. att ingen, som ser dem spatsera omkring på gatorna, skulle kunna upptäcka nägot kännemärke hvarigenom det ätskiljer sig från det katolska, om icke det skulle vara den familj af hustru och barn, som emellanåt åtfölja de andliga herrarne. 1 allt öfrigt likna de på pricken Mänchnerkleresiet, från och med den svarta drägten till glasögonen och den tjocka käppen. Man träffar dessa herrar öfverallt på gatorna, på offentliga ställen, der de till och med dansa, inne i staden och utom densamma, hvilket ej heller är så underligt, om man betänker att omkring 500 prester nu finnas här i staden. Om presterna vid riksdagen hafva andra förrättningar än de representativa, är svårt att säga; att sluta af den beständiga klockringningen skulle man förmoda, att äfven söknedagarne användas till det högsta väsendets dyrkan, och härvid kunde ju dessa herrar få en passande sysselsättning under sina fritimmar. Riksdagen är nemligen samlad blott tvä gånger i veckan, onsdagar och lördagar, så att den omöjligen kan upptaga en persons hela tid. — Ett så talrikt uppträdande ständ kan ej njuta något synnerligt anseende, trots svenskarnes utomordentliga religiositet. det är i alla fall blott de höga embetena som räknas till gräddan af samhället. För örigt är ej heller det höglofliga ridderskapet föremål för stor respekt. Många af de högadliga herrarne äro ruinerade; nyligen dog en medlem af riddarhuset som värdshusvärd i Stockholm; en annan medlem af ridderskapet arbetar som faktor på ett stilgjuteri (?), utan att infinna sig vid riksdagen, och samma sak finner man med många andra. Så väl riddarhuset som presteståndet äro fullkomligt beroende af regeringen och i ordets fullaste mening nepotistiska, då det är regeringen ensam som upprätthäller deras privilegier. Regeringen finner dessa driffjedrar i det konstitutionella maskineriet ytterst beqväma för absolutismen. —