Aftonbladet – 15 augusti 1854, sida 2

AVVARA Komne ombord å fregatten, emottogos vi af mr Boury, till hvilken en af passagerarne, å egna och öfriges vägnar, i väl valda ordalag framförde vår gemensamma tacksamhet. La Vengeance är otvifvelaktigt den vackraste fregatt vi sett. En furstlig boudoir kan icke vara smyckad med rikare lyx och utsöktare smak; men attiraljen var fruktansvärd, förfärlig. Efter besöket å fregatten, styrde ändtligen Sundsvall kurs på Bomarsund, lotsadt af en officer från la Vengeance,. Vi hade redan af fransmännen fått veta, att natten förut ett af fästningens torn blifvit taget af landstigningstrupperna, hvarvid några ryska officerare jemte 30 man gemene blifvit gjorde till fångar, och att på tisdagen, d. v. s. i dag, som är kejsar Napoleons namnsdag,skulle äfven skeppen, i förening med landstigningstrupperna, börja attackera fästningen. Vi kommo till Bomarsund omkring kl. 5 e. m. Sällan har en skönare sol belyst land och vatten; sällan hafva land och vatten, ehuru öfvergjutna af det klaraste guld, visat ett hemskare utseende. Der på landet ruiner efter nedbrända hus, öfver hvilka den ofantliga fästningen höjer sina torn och murar; der på vattnet en skog af master, uppskjutande ur mera än 40 krigsskepp med bredsidorna mot fästningen. Ännu är det utom skotthåll, ty det är aftonen före slaget. Visserligen vexlas då och då ett knappast hörbart skott emellan fästningens landsida och de från land belägrande; men deremellan råder den djupaste tystnad. Vår lilla farkost glider fram emellan skeppen; svenskarne blotta sina hufvuden för vesterns folk, men utan att någon öppnar sin mun till ett hurra, och vesterns folk besvarar svenskarnes helsning på samma sätt. De förstå hvarandra, utan att hurra, och man hurrar ej gerna på ett ställe som snart är den blodiga dödens tummelplats. Vär farkost afligsnade sig långsamt och lika tyst som den kommit. När vi kastade våra sista blickar tillbaka åt landet och vattnet, liknade fästningen, höljd i aftonsolens sken, en stor kopparborg, hvarinom mörkrets furste hotande dragit sig, under det att skeppen antogo gestalter af ljusets genier, som, utbredande sina hvita vingar, rustade sig till att slunga himlens viggar genom kopparmuren. Sundsvall; återtog vägen till Stockholm, mötande och helsande många engelska och franska flaggor. Ingenstädes såg man den ryska. Har hon redan blifvit blott en saga på hafven? 2. Åogfartyget Sundsvalls resa till Bomarsund, Angfartyget )Sundsvall återkom i dag kl. 5 på morgonen från sin lustfärd till Bomarsund, som på det hela taget varit af ganska stort intresse för deltagarne deri, trots de rika anledningar man hade att känna sig missnöjd med anordningarne ombord och med befälhafvarens sätt att gå till väga under resan. Det tycks verkligen ej vara obilligt begärdt, om man af dem, som tillställa dylika lustresor,, fordrar, att de ej till den grad skola ha blott och bart den egna nyttan i sigte, att de alldeles försumma att tillfredsställa äfven de allra måttligaste anspråk på trefnad och beqvämlighet från passagerarnes sida. Sådant lära dock tillställarne af Sundsvalls resa till Bomarsund hafva tyckt vara alltför stora pretentioner. Man kan utan öfverdrift påstå, att allt obehag som resan medförde har man endast och allenast att tacka tillställarne och befälhafvaren ombord för, hvaremot de ej ha den ringaste — åtminstone frivilliga — del i de onekligen ganska många intressanta och angenäma minnen resan lemnar efter sig. Detta låter öfverdrifvet, men det följande skall, som vi tro, tillräckligt visa att så icke är. Det första beviset på tillställarnes vett och omtänksamhet fick man redan på söndags morgonen, innan resan ännu ens var börjad. För hvarje person, som på lördagen anmälte sig till deltagande i resan, hade det nemligen af fartygets kommissionärer blifvit tillkännagifvet, att resan skulle anträdas kl. fem följande morgon, och att man derföre icke borde rätta sig efter den tid (kl. 6 f. m.), som i annonsen blifvit oriktigt utsatt. I förlitande på att den afgångstid, som af fartygets kommissionär blifvit för hvarje biljettköpande angifven såsom den rätta, vore den hvarefter man hade att rätta sig, begåfvo sig således alla som om lördagen antecknat sig till resan, i god tid, redan före 5, till fartyget. Men här fick man nu af befälhafvaren det besked, att man skulle rätta sig efter den tid som i annonsen blifvit utsatt, hvarföre man således måste hålla till godo att sitta och vänta en hel timma på fartygets afgång. För vanligt förstånd vill det synas, som om den tillbörliga aktningen för passagerarne härvidlag hade fordrat, antingen att, sedan afgångstiden, om ock af misstag, en gång blifvit annonserad till kl. 6, man hade låtit dervid förbli och således ej afgifvit kontraorder ill hvar och en som kom att förskaffa sig biljett för resan, eller ock att, då kontraorder olifvit gifna, man stått vid dem och låtit resan begynna kl. 3, då passagerarne redan anändt till fartyget. Detta första lilla obehag glömde man dock snart för den herrliga morgonen och alla de sköna och märkvärdiga saker man väntade sig att innan dagens slut få se. Resan anräddes således och fortsattes utan någonting vidare anmärkningsvärdt så länge. Waxholm passerades kl. en qvart till 8, Furusund tre jvart till 10. Man passerade vidare Söderurms båk, hvilken som bekant är ligger på ;ttersta randen af Stockholms skärgård ochi. var sedan ute i Ålands haf. Sedan ungefär vå tredjedelar häraf blifvit öfverfarit, såg man söderut Lågskärs båk och började redan österut rid horisonten skönja en skog af master, vilka man förmodade tillhöra engelsk-franska lottan. Så var det också. En del af flottan — vid pass 20 segel — ligger nemligen vid sedsund på södra sidan af Aländska skärsården. Det första skepp af den förenade lottan som man här hade nöjet se, var fran-. ska linieskeppet La Poursuivante, hvilket låg vå temligen stort afstånd från den öfriga eska-! lern, närmare mot svenska Kusten till. Passagerarne på Sundsvall: helsade under förbi