Aftonbladet – 14 augusti 1854, sida 3

der som möjligt. Man har påståvt att ett medel. porto skulle medföra sä stora fördelar; ja, fördelar blir det för de stora affärsmännen, som korrespondera på länga afstånd och ej begagna ett papper som ej tynger så som det grofva papper hvarpå allmogen skrifver sina bref. Bondeständet har äfven insett detta och i det längsta motsatt sig förslaget ända till en sednaste tumning. Talaren tyckte alltsammans vara ett aperi från utlandet, som vore icke allenast otjenligt utan äfven här olämpligt. Härefter framställdes en kalkyl, hvarigenom talaren sökte visa att ett bref, som efter nu gällande taxa drager 3 a 4 sk., efter det nya förslaget skulle komma att kosta brefskrifvaren 8 å 9 sk. Huru detta skulle tillgå kunde referenten ej riktigt fatta; men som ingredienser uti detta höga porto ingick dels förlorad portomoderation af , lod, hvilken förtyngda beräkning skulle träffa just allmogens på groft papper skrifna bref, då köpmannens bref på engelskt postpapper ej behöfde blifva så tungt; dels den afgift af en skilling, som den vid postluckan kontant betalande skall erlägga till posttjenstemännen ; denna skilling skulle äfven komma att fördyra bondens bref, som ej kan ha lager af frimärken, hvilka grossören deremot hade bäde förstånd och råd att förse sig med. En stor olägenhet läge äfven uti borttagandet af postkartorna, hvil ket skulle bereda den enfaldiga frågaren snäsor af postexpeditören. Summan af hela kritiken, som gjordes med talarens kända både skarpa och humoristiska framställningssätt, reducerar sig till en utläggning af de anmärkningar han vidfogat utskottets betänkande, vid hvilket han reserverat sig: 1) mot upphäfvande af den hittills för bref under 8 lods vigt medgifna portomoderation eller remedium af !, lodsvigt; 2) mot den särskilda afgift af 1 sk. för hvarje bref, då portoafgiften kontant betalas; 3) mot uteslutande af adressenternas namn ä rekommenderade bref. Prosten Lindberg upptog och besvarade dessa anmärkningar, och tillämpade härvid den gamla regela att frågan och svaret skola stå i samma casus. F.vad först beträftade den ena skillingen, så vore den blott en ersättning till posttjenstmannen för ett honom utom tjensten tillkommande besvär; på samma sätt är det med domstolarne, man kan ej tvinga domaren att mottaga en okarterad handling; för resten kunna nog dessa postmärken hitta uttilllandsbygden. Ja lika väl som bakelser, pepparkakor och andra rariteter, som numera ej äro nägra sällsyntheter i bondstugorne, och nämndemannen och sexmannen töra nog tycka att det kan vara trefligt att ha de der postmärkena. Hvad åter vidkommer postkartorna så, då de ej innehålla nägon karaktär, kan det hända att man kan, äfven då de finnas, utfä ett orätt bref, och det är ej otroligt att det till och med nu kan svaras på min framställning: mitt namn är Lindberg (öfver hvilken familjs postädda talrikhet framför namnet Beckman, ehuru allt detta namn gär ett godt stycke ner i kalendern, har sports en viss jalusi), jag skall här hafva ett bref.; — ja det har skomakaren Lindberg eller hornbläsaren Lindberg uttagit. Man har sagt att alltsammans skulle vara ett aperi; ja, kan så vara, men jag ser ej nägot ondt häruti, hela postväsendet liksom mycket annat är aperi, men hade detta aperi ej funnits, skulle än i dag min dräng eller piga fått palta ända. ner ifrån Halland och hit för att meddela mig underrättelse från mina hemmavarande. Det kunde visserligen varit artigt att råka dem, men så beqvämt kan dock ingen pästå att det vore. I denna genre höll talaren sitt svar, samt slutade med att yrka bifall. Prosten P. C. Arosenius förklarade sig ingalunda beläten med förslaget. Anmärkningarne angingo dels den omtalade skillingen, dels den förlorade säkerheten genom postkartorne, dels skillnaden mellan lösbref och lokalbref, hvarigenom tal. förespådde stora svårigheter för landtmannen; dessutom tyckte tal. ej om att bevillningsutskottet sökt disponera öfver statsmedlen. — Talaren fann så många svårigheter vid förslaget, men om, som sannolikt är, den pådragna uniformen skall bäras, önskar jag att den må dragas med sä liten kostnad som möjligt för korrespondenterne och acciderar derför till komminister Beckmans förslag,. Doktor Sandberg tillkännagaf sin ställning till frägan vara densamma som prosten Lindbergs. Han hade inom utskottet först afstyrkt, emedan han fästat afseende vid statsverkets förlust, men dä, genom äterremisser, ständen gifvit tillkänna att statsverket hade god råd, hade talaren, som insett fördelen af förslaget, bilrädt detsamma. . Domprosten Thomander: den konstaterade verldserfarenheten dömer mellan fördelarne och bristerna. Man har talat om den der postmästarnes tobaks skilling, men den är vida högre i andra länder än den bär föreslagna. För den som vill hafva sitt namn på postkartorne kan denna odödlighet äfven vinnas för en skilling. Uti namnet ligger dessutom ingen säkerhet; man kan uttaga andras bref äfven om man har ett namn, som hvarken en skomakare eller hornbläsare gör en bestridligt; detta har händt mig en och annan gång med icke så ringa pekuniär förlust. Man kan visserligen vinna större säkerhet än genom postkartorne, om uttagaren ålägges att bevisa sin identitet; men om skyndsamhet häraf blifver en följd lemnas derhän. Att för en större trygghet för postväsendet behöfver användas mera medel, har en större vältalighet än min, nemligen poströfrarnes, talat. Jag uppskattar visserligen penningens värde, men jag skattar menniskolif ändå högre, och jag anser den svenska staten värdigt, att så pass mycken säkerhet till lif och egendom måtte finnas här som i Turkiet. Betänkandet bifölls med 32 röster mot 10. Lagutskottets betänkanden n:ris 38—241 dels biföllos dels lades till handlingarne. Lagsamt allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande n:o 13 om vidtagande af åtgärder för lugnande af de separatistiska rörelserna. Utskottet har tillstyrkt, att hr Henschens motion ej mätte leda till nägon Rikets Ständers åtgärd. Doctor Sandberg fann detta betänkande vara det betänkligaste som under denna riksdag blifvit afgifvet. Talaren vidrör härefter hvad som blifvit åtgjordt eller rättare underlåtet uti denna angelägenhet och reserverar sig mot utskottets behandling af frågan. Prosten Euren. Konungen har tagit denna angelägenhet om hand, och det är derför obehöfligt att päminna konungen om hvad som redan för honom utgör en öm omsorg. — En stor del af ständet instämde. Doktor Nordlander tyckte sig i motionen finna att fullkomlig religionsfrihet vore det väckta fastän ej med tydliga ord uttryckta sätt för motionärens sträfvan. — Talaren ansåg att statsmakterna härvidlag ingenting kunna uträtta; blott kärleksfull och nitisk behandling af presterskapet kan dervid verka. Den som tror att de gamla böckernas tillätna begagnande eller upphäfvande af konventikelplakatet skulle lugna separatisterna, känner dem ej och vet ej hvad de fordra, — Betänkandet bifölls. Samma utskotts betänkande n:o 14, om ändring af 1843 ärs förordning angående kyrkoråd. Riksarkivarien Nordström tyckte den föreslagna omgängen för vidlyftig och ansåg att en auktoritet, som har kallanderätt, äfven skall hafva verkställande magt att göra sin kallelse ätlydd,. föreslår till den ändan ett redaktionsförslag, som gick ut derpå, att den som trenne gänger ohörsammar kyrkorådets kallelse, skall den fjerde kunna hemtas till kyrkorädet af den verkställande makten inom kommunen. Doktor Thomander begärde, med stöd af 49 Riksdagsordningen, förslaget på bordet, hvilket af talmannen bifölls. — Härefter afgjordes några små betänkanden från ätskilliga utskott, hvilka biföllos. Det märkligaste bland dessa var ett från statsutskottet, som tillstyrker anslag till hospitalernas förbättrande. — mt Borgareståndet. Plenum den 12 Aug., kl. 6 e. m. Sedan öfverläggningen om de särskilda paragraferna i lagutskottets betänkande n:o 37, angäende brottmälslagstiftningen, nu blifvit slutad, yrkade hr Hasselroth, att proposition skulle framställas å hvarje 4 särskildt, hvaremot flera andra talare ville hafva proposition på betänkandet i dess helhet. Sedan proposition af 1:sta on hlifoit olard anh färanladt dancammaa tare nmnne