Aftonbladet – 14 augusti 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Riddorskapet och Adeln. Lördagens plena. Grefve A. Gyldenstolpes motion om tolag för virke remitterades till bevillningsutskottet. Derefter före togs lagutskottets betänkande N:o 37, deri utskotte föreslagit en ny lag för stöld och snatteri samt rän På grefve Sparres hemställan beslöts att först företags 2:dra och 3:dje punkterna, deri spöcch risstraffer samt kyrkoplikten föresläs till upphörande. För spö och risstraffens bibehällande yttrade sig hrr Carlhein Gyllensköld, von Hartmansdorff och Flach, emedar brottmälsstatistiken vitsordar, att de brott, som förut varit belagda med detta straff, tilltagit i ganska sto: grad, och mycket mera än de som dermed äro be: lagda; en mängd domare å landet intyga, att vatten och brödstraffet ej är afskräckande. Det är oriktigt att borttaga skamstraffen, då man vet huru stark hederskänslan är, att man hellre underkastar sig döden än att förlora hedern. Derjemte har penitentiärsystemet ej visat sig fullt tillfredsställande i andra länder, oaktadt det der, särdeles i Amerika, understödes af enskilda sällskapers och personers nitiska och uppoffrande deltagande och medverkan, hvilket här nästan alldeles saknas. Dertill kommer den enorma kostnad, som en utvidgniog af de befintliga och byggande af nya fängelser skulle förorsaka. Så har ej heller utskottet satt nägot annat i stället för det, som föreslås till borttagande; hyadan talmannen yrkade återremiss. För nämnde straffs afskaffande talade grefve Sparre, E., och Mörner, C. G. D., hrr Carleson, P. R. Tersmeden, frih. R. Cederström, Alströmer och Creutz, emedan dessa straff äro en skam och vanheder för landet, samt ästadkomma ej deras ändamöl, att vara en varnagel för andra. Spöstraffet har varit ämnadt att deprimera öfvermodet hos en person, men kan ej hafva denna inverkan, då det först månader efter förbrytelsen erhålles. Brottmålsstatistiken visar tvärtom, att ett motsatt förhållande inträffat, det nemligen, att sedan 1841 de före den tiden med spöoch risstraff belagde brott minskats. Det nu i stäilet föreslagna hoppades talarne verka strängare, utan ati göra förbättring omöjlig. Fängelserna skola ej blifva otillräckliga, då man tar i beräkning den länga tiden för ransakningar m. m., som nu eger rum. Derjemte utvecklade grefve Sparre frågans historiska förhällande. Vid af hr von Hartmansdorff begärd votering befunnos 22 röster för spöoch risstraffens bibehällande och äterremiss af 2:dra punkten, och 20 mot, öfver bvilket oväntade och olyckliga resultat hr Hjärne reserverade sig. 3:dje punkten, föreslående kyrkopliktens afskaffande, förordades af grefvarne Sparre, E., Lagerbjelke och Mörner, C. G. D., hry P. R. Tersmeden och Carlheim Gyllensköld, emedan det är ett straff ifrån att vara ett förhällande emellan brottslingen och församlingen, hvaröfver den sednare och ej staten skall bestämma, samt att det vanhelgar Guds hus; hvaremot hrr von Hartmansdorf och Printzensköld väl ej yrkade dess qvarvaro, men en återremiss, på det att denna fräga mätte i sammanhang med den föregående behandlas. Sedan det beslutats, att äfven 4:de punkten, som före lär en ersättning för kyrkoplikten, skulle tillsammans med den 3:dje afgöras, anmärkte frih. Hermelin, att han ej trodde det föreslagna hafva någon verkan, hvilket han sökte styrka med exempel. Både 3:dje och 4:de punkterna biföllos. Derefter företogs sjelfva stadgan om stöld och snateri paragrafvis, hvaraf 5 1—7 biföllos, efter diskussion om de flesta; 8 återremitterades med 15 röstar