Aftonbladet – 12 augusti 1854, sida 3

hvilka med rätta kunna göras emot Sverges deltagande uti kriget mot Ryssland, och bland hvilka Svenska Tidningen samt Götheborgt Handelsoch SjöfartstidIning. för icke längesedan anföra några ganska vigtiga, eburu på långt när ej alla — om vi antaga, att alla dessa inkast voro vederlagda, så fråga vi: hvilket bör vara det politiska, och det deraf följande militäriska ändamålet med Sverges deltagande i kriget mot Ryssland ? Kriget är blott en fortsatt staternas politik; ehöru genomförd med andra och våldsammare medel. Politiken genomtränger kriget i dess innersta väsende och bestämmer dess minsta skiftningar. Derföre är det nödvändigt, att, innan man börjar ett krig, noga göra sig reda för det politiska ändamål man genom detsamma vill uppnä, för att derefter beräkna och öfverväga medlet, som är kriget. Har man ej gjort detta, kan det obestämda i politiken åstadkonima det skadligaste inflytande på krigsoperationerna och gifva dem en fullkomlig missrigtning. Man vill här i Sverge hafva krig med Ryssland. Hvilket är det politiska ändåmäl, som derigenom bör uppnås? Rysslands försvagande till den grad, att det icke mera kan hota Sverges sjelfständighet. Huru försvagas Ryssland? Denna fråga föranleder en annan: hvaruti består, eller -har hittills Rysslands föroämsta magt bestått? Uti iron på. dess alltid seger rika politik, och på storheten af dess (politikens) hjelp, medel, de ofantliga armeerna och de starka flottorna. Men dess politik har nu på ett eklatant sätt misslyckats, dess armeer, vida mindre än man förmodade, äro tillbakavisade af en nation, som hittills gällt föga i militäriskt hänseende, och dess flottor hafva fegt eller klokt, hvilketdera man vill säga, undvikit all strid med sina motståndare. Tron på Rysslands förskräckliga oöfvervinnerlighet och öfverlägsenhet är således till en stor del förlorad. Dessutom har den ryska politikens eröfrande syftemäl blifvit afslöjadt för alla de makter, som hittills ej bemärkt det, och man kan räkna på, att de hädanefter skola hålla skarp utkik på alla dess slingringar. Men är detta nog för Sverge? Skall ett återställande af status quo, med den förlorade tron på den ryska politikens ofelbarhet och på de ryska stridskrafternes ofantliga storlek, vara tillräckligt för Sverses framtida säkerhet? Skola vi lugna oss med den tanken, att de öfriga europeiska staterna icke vidare komma att tilläta Rysslands förstorande? Kan man för öfrigt alltid lita på det öfriga Europas bistånd emot 2yssland ? Är det icke möjligt, att krig, inre revoluLioner och oförutsedda politiska förvecklingar kunna hindra det derifrån? Är det för öfrigt politiskt, att bygga fäderneslandets framtida säkerhet på främmande makters biständ, af hvilka det ju härigenom skulle räka uti ett visst beroende? Besvarandet af dessa frågor skulle föra oss in på liskussionen om Sverge bör deltaga i kriget, hvilket ej för näfvarande kan vara vår afsigt, emedan vi i början antagit detta såsom gifvet. Vi vilja derföre helt enkelt antaga, att detta Rysslands allmänna moraliska försvagande ej är tillräckligt för Sverges säkerhet, utan att det äfven mäste fysiskt försvagas. Vi måste hafva ett materiellt bevis på den ryska politikens framtida oförmäga att skada oss, genom att förstöra dess hjelpmedel: stridskrafterna. Den ryska krigsmaktens förstörande bör således vara det politiska indamålet med Sverges deltagande i kriget emot Ryssland. Men då vi nu omöjligen kunna hoppas att förstöra hela den ryska krigsmakten, så mäste vi rikta vära ansträngningar emot den delen af densamma, hvilken för oss är farligast och hvilken vi lättast kunna komma ät. Sverge är åtskiljdt från Ryssland genom ett bredt inhaf, Östersjön. Man kan ej antaga att Ryssland skulle verkställa ett eröfringståg emot Sverge kring Bottniska viken, dels emedan det vore omöjligt att anderhälla stora massor i dessa öde trakter, dels emedan ryssarne derigenom onödigtvis skulle förlänga sin operationslinie med 100 mil, hvarigenom svenskarne skulle få hvad de bäst behöfde, nemligen tid att ru sta sig och öfva: sitt landtvärn. En ryskoinvasion emot Sverge måste derföre gå öfver Östersjön. Detta kan blott ske, om Ryssland genom sin flotta har öfverväldet i Östersjön. Detta öfvervälde har Ryssland äfven under de sista 30 åren innehaft, hvarföre det åfven städse egt rättighet att när och hvar som helst landsätta en arme på Sverges kuster. Det är tydligt att om man kunde beröfva Ryssland denna dess flottas Öfvervigt, så skulle det ej kunna eröfra Sverge, om äfven dess landmakt vore aldrig så stor. Rysslands flotta är säledes den del af detta lands krigsmakt, som för oss är farligast och genom hvars förstörande fäderneslandets oberoende för framtiden vore bäst skyddadt. Flottan är äfven den del af Rysslands krigsmakt, hvilken vi lättast kunna komma ät. Ty om vi äfven landsätta aldrig så stora armeer på Rysslands kuster, så kan den ryska armeen helt enkelt undandraga sig derss påtryckning, genom att på samma sätt som vid Darii, Carl den tolftes och Napoleons invasioner, retirera till det inre af landet, och, då vi slutligen äro uttröttade, försvagade och utblottade på det nödvändigaste under den ryska vintrens förstelnande köld, segrande frambryta. Flottan deremot kunna ryssarne ej taga med sig, utan denra mäste i alla händelser qvarligga uti sjöfästningarne. Om vi säledes deltaga uti kriget, måste ändamålet med vära ansträngningar vara den ryska Östersjöflottans förstörande. Men detta är lättare sagdt, än sjordt; ty denna flotta ligger väl förvarad i sina sjöl fästningar. Ungefär en tredjedel ligger inom Svea-l borgs fasta murar; denna del har sina etablissementer uti Rewal. Men hufvuddelen och de förnämsta etablissementerna ligga uti Kronstadt. Det är dit vi böra rigta alla våra ansträngningar, ty vi få ej splittra vära bemödanden på sekundära företag. Det vore skadligt att sönderstöta sina hufvuden mot Sveaborgs bombfasta hvalf för blott en tredjedel af flotvan; ändamålet svarade ej emot de oerhörda uppoffringarne. Det vore en tidsutdrägt utan ändamäl att: först förstöra denna tredjedels etablissement uti Rewal. Nej, emot Kronstadt och endast emot Kronstadt! Kriget bör börjas och slutas med ett enda slag, och detta enda slag är tillräckligt. Kronstadt säges visserligen vara en ointaglig fästning; men ingen fästning är absolut ointaglig, blott relativt till de offer och ansträngningar man vill underkasta sig för målets vinnande. Ins. skall dessutom kanhända i en framtida artikel visa, att det icke är så farligt be vändt med denna ointaglighet, blott man ej lemnar ieaden alltför lång tid till nya befästningars anläggande. Kronstadts eröfring vore i sjelfva verket för Sverge stt resultat, värdt de största uppoffringar. Af flotan, så vida ryssarne ej sjelfva förstörde den; kunle vi taga det brukbaraste, af den öfriga materielen ullt som kunde medföras. Staden, jemte varfven ch arsenalerna, skulle öfverlemnas åt lägorna, samt ästningsverken jemnas med jordens yta. Kronstadt kulle. upphöra att vara till. Genom allt detta vore tyssland åtminstone under en mansålder hindradt Itt göra Sverige nägon verklig skada. Kunde man E f