Aftonbladet – 12 augusti 1854, sida 3

tillbeder en och annan bild utan att synnerligen tänka derpå. Han tillägger kristendo: men de besynnerligaste åsigter; han är fullkomligt okunnig om hvad som är kristligt. Egendomen, som är så dyrbar för vesterns menniskor och sysselsätter dem så mycket, är intet i ryssens tankar. Gör honom till egare, och ban vänder genast tillbaka till gemensamhet. Den enda ryska tanke, den enda ryska känsla är hvarken mer eller mindre än familjen. Allt det öfriga, till och med socknen, som en grym politik bar lagt till hans ursprungliga if, betraktar han blott i familjens! dar ger. Uttrycken: Berre och herrarnes herre har han uppfattat från familjens synpunkt ock öfversatt dem med de för honom så kära orden: fader och fädernas fader. Den ryska själens paradis är den uppvärmda stugan; här väfver han 8 månader af året på sina grofva kläder eller roar sig med att utföra träarbeten åt familjen; här lefve. hån kring den ofantliga ugnen, medan den skarpa nordanvinden, som blåser från Arkangel, far fram öfver hans lilla hus; der kommer nästan intet ljus in genom de täta, med mossa fodrade bjelkar, som så väl skydda hans bädd. Den ryska själens helfvete är familjens upplösning, som blott kostar herrn ett ord. Derföre ödmjukar sig den stackars mannen för den, som hans hjerta tillhör. När man fråntager honom hans hustru eller dotter säger han intet; han kan kalla det godt att man beröfvar honom hans lilla barn. Han säger icke heller något, då han sjelf blifver bortförd, när han en morgon gripes och med afklippt hår kastas i kedjor, när man sänder honom till bergverken, fabrikerna eller armeåen. Hans bedröfvade hustru tvingas att äkta en annan. Hon är ju också en egendom, som icke får vara onyttig; liksom jorden må hon gifva afkastning, må hon föda nya slafvar, som hon aflar i förtviflan.