Aftonbladet – 12 augusti 1854, sida 2

att han icke skulle lida vid det bittra tviflet, om de barn som han omfamnar äro hans egna eller icke. För öfrigt är faderskärleken här lika öm som i hvarje annat land, hos hvarje annan menniskorace. Likväl böja de hufvudet när de blifva vanärade, hvaröfver dessutom ingen kan förundra sig. De upproriska stå ensamma, utan hopp att uppnå friheten; den erhålla de först med vissheten att dö under slagen af knuten. I Ryssland födes menniskan som fånge, bunden af naturen förr än hon bindes af menniskorna. Byarne på landet ligga långt aflägse från hvarandra, stå blott i ringa förbindelse med hvarandra och äro skiljda genom skogar, moras och vägar, som äro genom töväder oftarbara största delen af året. Der äro de födda, der dö de under ödets jernhand; men de hafva icke desto mindre ett hjerta, som är så mycket ömmare för familjen, som allt annat är så hårdt, både regeringen och himmelen. Man ryser vid tanken på den lättsinnighet, hvarmed man söndersliter dessa öma band. Att bortröfva barn, som förekommer Oss att vara något ytterst upprörande, är mycket allmänt i Ryssland, der ingen förundrar sig deröfver. Kejsaren har gifvit exemplet; han har utfört och utför ännu förfärliga barnrazzier. Efter revolutionen bortröfvade han de polska barnen, under förevänning att de skulle uppfostras i grekiska religionen. Mödrarna sprungo efter vagnarne och läto söndertrampa sig under hästarnes hofvar. Sedermera, ja den dag som i dag är, har han låtit bortsläpa judebarn i en ålder af Ö år, för att, som man säger, uppfostra dem till krigstjenst. De stackars små behandlas hårdt, kosacker äro deras barnpigor, och de dö i mängd under vä. gen. Deras förare medhafva likväl det be. stämda antalet, ty de fylla luckorna genom att stjäla barn från de ryska bönderna. Ber rarne taga barnen icke blott för nöjets skul utan också för vinstens skull. Vi känna ey godsegare, som på sina egendomar bildade små dansörer, visade dem på teatrarne i Moskyya