Aftonbladet – 10 augusti 1854, sida 2

Ingen kan i högre grad än j atsky och förbanna det råa system, hvarmed dessa tyska bastarder förtrycka Ryssland. Om man öppnade hjertat på de flesta af er, skulle man icke upptäcka annat än revolutionen, tanken på den 14 December, Pestels och Ryleieffs ständiga tanke. Det är ett sorgligt öde att tåga genom Europa för att bekämpa och fördöma dem, som äro edra tankars medskyldige, martyrerna för eder tro, hvilkas död j missunnen dem. J beundraden ungrarne, som den ryska öfvermakten kufvade 1849. J hafven säkert känt lika så mycket som vi vid de derpåföljande straffen, vid den afskyvärda behandling hjeltemodiga qvinnor fått utstå. J beundraden hjeltarne från den polska revolutionen, som 1837 i det inre af BSiberien fattade den dristiga planen att beväpna ödemarken; j voren närmare döden än de den dag, då de störtade under käppslängarne och slagen af edra gråtande och förtviflade soldater. Hvilket stygn skulle icke ert hjerta känna. då Wisnioski 1847 från galgen utropade dessa högsinta ord: älsken hvarandra och förlåtenb De af eder som tjenstgjorde 1831 skola beständigt hafva för ögonen och i hjertat er sorglig bild, som alltid skall frampressa er suck och som skall väcka er midt i natten. De skola erinra sig Kronstadt och den offent liga martyren för den polska armåen, i der mycket besökta bamnen midt under ögoner å de uppbragta sjömännen från alla länder lera hundrade tappra, som öfverlemnat sig såsom krigsfångar, vägrade att afsvärja sit fädernesland och blifva ryssar. Knutade, vederqvickta, knutade ånyo, då deras sår började läkas, förblefvo de obevekliga tills kärrorna förde dem bort i ett sådant tillstånd at de nästan icke mera liknade menniskor,