EN BIBELEOLPORTÖR SPANIEN) Han sade någonting om drottning Christina och om en ed, som han aflagt i närvaro af en biskop på crucifixet och de fyra evangelierna. Jag trodde att det ej var riktigt bestäldt med hans hjerna och upphörde att fråga. Straxt innan han tog afsked, sade han: Lieber Herr, förlåt mig attjag ej är fullkomligt öppenbjertig mot er, som jag har så mycket att tacka för, men jag vågar ej; jag är ej nu min egen. Det är dessutom alltid illa att säga ett ord om en skatt, förr än man har den. Det var en gång en man i mitt fädernesland, som gräfde djupt i jorden, tills han kom till en kopparkittel, som innehöll en schatz. Då han tagit den vid handtaget, utropade han blott under det han bar bort den: Jag har den; detta var likväl nog; kitteln sjönk ned i jorden, ehuru handtaget stannade qvar i hans hand. Detta var allt hvad han fick för sin möda och gräfning. Farväl, lieber Herr, jag skall snart blifva tillbakaskickad till Compostella för att gräfva upp schatzen; men jag skall besöka er, innan jag reser, — farväl. . VIII. Befrielse ur fängelset — Antonios återkomst — Benedikts afsked — Audiensen hos Ofalia. Jag qvarblef omkring tre veckor i Madrids fängelse och lemnade det sedan. Om jag varit stolt, eller hyst hat mot det parti, som hade låtit inspärra mig, skulle det sätt, på hvilket jag blef försatt i frihet hafva utan tvifvel varit högst behagligt för dessa dåliga känslor; regeringen erkände nemligen genom ett till sir Villiers öfverlemnadt dokumet, att jag blifvit fängslad på otillräckliga grunder och att ingen fläck vidlådde mig af den fångenskap, jag undergått. På samma gång erbjöd den sig att ersätta alla de kostnader, som drabbat mig under fortgången af denna sak, hvilket jag likväl afslog. Den största förlust, som mitt fängslande förorsakade mig och för hvilken ingen ersättning kunde bjudas eller emottagas, var min tillgifne och trogne Franciscos död, som hade betjenat mig under hela fängelsetiden och ) Se A. B. J4 155, 156. 158, 160, 181, 163-170, 172, 173, 175, 178, 179, 180 och 181.