Aftonbladet – 9 augusti 1854, sida 2

picardios (skälmstycken), som bedrifvas i Spanien. Angelägen att få lära känna schweitzarens öde, skref jag till min gamle vän Rey Romero i Compostella. I sitt svar säger han: pjag såg schweitzaren i fängelset, hvarifrån han skickade till mig och begärde min hjelp för den vänskapsskuld jag hade till er. Men huru skulle jag kunna hjelpa honom? Han blef kort derefter bortförd från Compostella, jag vet ej hvart. Man säger att han försvann på vägenn. Man skulle förnuftigtvis kunnat vänta att sedan jag varit underkastad en fångenskap, som till och med mina fiender erkände vara orättvis, jag skulle för framtiden erfara en mera liberal behandling af dem, än den de hittills låtit mig undergå. Det enda målet för min ärelystnad vid denna tid var att erhålla tolerans för försäljandet af Bibeln i detta olyckliga och förstörda land och för att uppnå detta mål, skulle jag icke endasthafva samtyckt till tjugo sådana inspärrningar efter hvarandra, som den jag hade undergått, men jag skulle derföre gerna hafva uppoffrat äfven mitt lif. Jag märkte likväl snart att jag troligen ej skulle komma att vinna något med min fångenskap; tvärtom, jag hade blifvit föremål för regeringens personliga missnöje, hvilket jag troligen aldrig förr hade varit; deras stolthet och fåfänga var förödmjukad af de medgifvanden, de blifvit tvingade att göra, för att undvika en brytning med England. Detta missnöje hade kommit dem att besluta, att hindra mina planer så mycket som möjligt. Jag hade en audiens hos premierministern Ofalia rörande den sak, som var vigtigast för mitt hjerta; jag fann honom surmulen och vresig. Det är bäst för er att hålla er stilla,, sade han; akta er! ni har, redan bragt hela corte i förvirring; jag upp! repar det, akta er! En annan gång slipper ni kanske ej så lätt. Kanske icke,, genmälte jag, och kanske önskar jag det ej eller; det : är ljuft att blifva förföljd för Evangelii skull. Jag tager mig nu endast friheten att fråga huruvida jag, om jag försöker att sprida Guds i ord, skall blifva afbruten,. Visserligen, ut-; ropade Ofalia; kyrkan förbjuder ett sådant i spridande,. Jag skall dock göra försöket,, atropade jag. Menar ni hvad ni säger?, frågade Ofalia och rynkade sina ögonbryn.7 Jan, sade jag. Jag skall göra försök derned i hvarje by i Spanien, till hvilken jag kan tränga framp. Slut.