Aftonbladet – 8 augusti 1854, sida 2

dlningarne på den ryskholländska skulden ar blifvit förkastad i underhuset. Albaneserband genomströfva Thessalien, der e utöfva röfverier, mord och andra väldserningar. DANMARR. De liberala danska bladen äro uppfyllda med rtiklar, i hvilka kungörelsen, genom hviken elstatstörfattningen oktroyeras, rent afförklaas innebära ett brott mot Danmarks rikes bevurna grundlag och icke ega någon legal kraft. Till Öresundsposten skrifves från Köpennamn af den 2 dennes: Oppositionen mot misisteriets stora helstatsintrig börjar redan framträda i verksamhet. En del af valnännen här i hufvudstaden hafva i dag haft ett möe, dervid de beslutat att till professor Madvig, hvilken är Landsthiogsman för Kjöbenhavn, låta afgå en skrifvelse, deri de på förhand wutrycka sin öfvertyselse att han sjelfmant skall afsäga sig den plats regeriogen gifvit honom i det helstatliga riksrådet, men cillika förklara att de ansett det vara en pligt ä deras sida att uppmana honom till en sådan afsägelse. Från Fyen hafva valmännen likaledes aflitit en skrifelse till Landsthingsmannen geheime-konferensrådet Bardenfleth, deri de lemna honom valet att antingen icke mottaga riksrädsplaten, då denna institution stär i den mest skrikande strid mot den gruadlag, som han besvurit att obrottsligt bålla, eller att åtminstone nedlägga sitt mandat som Landsthingsman. Fedrelandet har redan tagit den nya helstatsförordningen under närmare skärskidande, och i en energisk artike! påvisat hurusom den utgör en kränkning säväl af den bestående danska grundlagen som af otaliga officiella förklaringar, enligt hviika ingen helstatsförfattvinog skulle komma i fråga utan den danska riksdagens och de bertigliga ständerförsamlingarnes medverkan. Hvad ör denna institution ? frågar Fedrelandet. Inrättandet af en församliog utaf 50 män, som blott skola ega att besluta om nya skatter och statslån, men gifva räd i alla andra för monarkien gemensamma ärender. Det är upprättandet af en ständerkommittå, hvars verkningskrets icke sträcker sig längre än som år 1842 påtänktes af Christian VIII, men hvaraf regeringen nu förbehåller sig att utnämna de två femtedelarne. Det år, för avt tala rent ut, absolutismens återinförande, den ministeriella despotismens legalisation. Det är sannt att helstatsförfattningen, till orden, endast omfattar de gemen. samma angelägenheterna, men i sjelfva verket skall den snart alldeles uppsluka de för konungariket speciella ärenderna och göra grundlagen till endast en klingande bjällra, i det den upphsfver riksdagens rätt att bevilja statens största och flesta utgifter Faedrelaudet uppmanar slutligen riksdagen och folket att med alla möjliga lagliga medel arbeta på den puvarande minisierens fjernande och awt i nödfall vägra regeringen hvarje skatt, som ej är beviljad af riksdagen. Ministrarne hafva giort en revolution, ty detta är det rätta ordet, men de torde icke hafva betänkt att denna revolution nödvändigt skulle biifva permanent, nemligen från folkets sida, ty äfven dewua ar hr det rätta ordet. Vi lefva icke längre i det normala tillståndet; en strid på lif och död är förklarad, men en, som vi vilja hoppas, skall lyckas att utan barrikader och utan nedrifna palatser sluta med den konstitutionella sakens seger.n, Vid supplementarval till Folkethinget i Köpenhamns sjunde valkrets blef kaptenen och bryggaren Jacobsen enhälligt vald. Efter valaktens slut ropades entusiastiskt lefve för grundlagen, men ett lefve konung Fredrik den sjunde — en uppmaning, som under6 års tid aldrig blifvit framställd i en krets af danska män, utan att besvaras med stormande jubel — bemöttes nu med en djup och dyster tystnad. . De halfofficiella och ministeriella tidningarne äro fulla med svassande beskrifningar på prins Ferdinands silfverbröllop. Ew försök att förmå handtverkarekorporationerna att göra ett fantåg misslyckades under nuvarande förhållanden alldeles. Prins Ferdinand blef på högtidsdagen utnämnd till storkors af Dannebrogen.