Aftonbladet – 8 augusti 1854, sida 2

Cadiz portar för engelsmännen, gifva åt Menlizabal allt kyrkans silfver och juveler och åt Don Martin Luther Toledos erkebiskopsst l. Sent på eftermiddagen en mulen dag, då jag satt i rummet, som alcayden gifvit mig, hörde jag en knackning på dörren. Hvem är det? ropade jag. Cest moi, mon maitren, svarade en välkänd röst och Antonio Buchini kom in, klädd på samma sätt, som då jag först presenterade honom för läsaren, nemlisen i en vacker, fast något urblekt fransysk surtout, vest och byxor, med en liten hatt i ena handen och hållande i den andra ett långt och smalt spanskt rör. Bon jour, mon maitrev, sade greken; derpå såg han sig omkring i rummet och fortsatte: pjag är glad att se att ni bor så väl. Om jag minnes rätt, mon maitre, hafva vi sofvit på sämre ställen under våra vandringar i Galicien och Castilien., Du har fullkomligt rätt, Antonio, svarade jag; jag bor mycket beqvämt här. Nå väl, det är snällt gjordt af dig att besöka din gamle husbonde, isynnerhet nu då han sitter i fängelse; jag hoppas dock att du, med att göra så, ej förolämpar din närvarande herre. Hans middagstimma måste vara inne; hvarföre är du icke i köket? Om hvilken herre talar ni, mon maitre? frågade Autonio. Om hvem skulle jag tala om ej om grefve ax , för hvilkens tjenst du öfvergaf mig frestad af ett anbud af en månatlig lön, fyra dollars mindre än den jag gaf dig? Ers excellens påminner mig om en sak, som jag längesedan glömt. Jag har för närvarande ingen annan herre än ni sjelf, monsieur Georges, ty Jag skall alltid betrakta er, som min husbonde, om jag äfven ej har den lyckan att få tjena er. Du har då lemnat grefven,, sade jags5e