Aftonbladet – 8 augusti 1854, sida 2

ulden för de skånska karantänskommissiornas åtgärder, emedan så väl generalkonlatet i Helsingör som konsulalet i Köpenmn inrapporterat, att de i Köpenhamn gängss d urrbeerna och koleriner icke äro af elakar-1g 1 karakter och att i synnerhet generalkonIn i Helsingör är långt ifrån att önska komunikationen mellan de båda rikena besvärad 2 nom onödiga karautänshinder. — Öresundsh ;sten för den 5 dennes yttrar härom: r Hvad detta sednare (generalkonsu!ns åsigter) anS r, hafva åfven vi oss bekant hr Everlöfs broschyr h vi tro att författaren med sina deri gjorda framIt ällningar menat allvarsamt; hvad hr Gram beträffar, jdgas vi uppriktigt bekänna att vi visserligen ansett s ega skäl att icke hittills betrakta bemälde konsul som lika avancerad i karantänsfrågan som hans sneralkonsul, men det är oss kärt om vi, på Berlinges ord, få härutinnan för framtiden antaga en nan mening och sålunda i hr kunsul Gram hälsa a antispärristisk själafrände. Vid sädant förhållande ch enär alltid, enligt Berlingske, konsulsrapporterna ån Kjöbenhavn hela tiden varit af lugn och lugande natur, återstår endast en så mycket rättmägare förvåning öfver Malmökommissionenps sjelfsyndiga tilltag att äter anbefalla dessa sundhetspass, om, alltid obehöftliga och alltid mot sundt förnuft ridande, naturligtvis äro det i mångdubbladt mätt, är de icke ens ega för sig den vanliga prelexten Jenna mä nu för öfrigt sjelf vara hur klen som eldst). Med gårdagens post ingick visserligen den nderrättelse, att den välvisa komm ssionen i sin tora befi, pelse nu så till vida återtagit sitt sed aste påbud, att resande, som från Skåne med pas ersedlar afgå till Sälland, befrias från att vid äterarten medhafva Sundhetspass, när de inom den i pasersedeln föreskr fna tid återvända; varande dock det ingfartyg eller den furkost, hvarpå öfverfarten sker, yldigt, att vara med behörigt sundhetspass försedt; nen vi fråga Gud och bela verlden om icke kom nissionen till den förargelse, som allmänt blitvit upp: väckt genom dess ukas af den 20 Juli, nu ytterligare agt en outsläcklig ridikyl genom denna sista halfnessyr. Kan der upptäckas något det ringaste an.agligt skäl, bvarföre en person som reser med pass cke skall kunna komma i åtnjutande af samma förman, som resande på passersedel, eller hvarföre förmånen af fr:het från sundbetspass skall bero just af an tidsinskränkning till 72 timmar? Likaså, är det väl helt förnuft deri, att fartyg ov. lkorligen skola medföra sundhetsvevis från en ort, hvilken ovädersägligen och officiellt är fullkomligt frisk och från hvilken afständet hit är ett par timmars väg, om det än på sätt och vis är ett halft förnuft deri, att när fartyget medför sundnetsbeviset, detta äfven må gälla för passagerarne ? För vär del, och vi tro att vi härutinnan hafva en ofantlig majoritet på var sida, finna vi alla dylika halfva atgärder i intet afseende förjenta af någon näd och barmhertighet, och vi hemta i desamma endast ett nytt stöd för den appell vi tillåtit oss afgifva till våra representanter vid riksdagen, i ändamäl att få sundhetspassen åtminstone mel lan Sälland och Skåne en gång för alla dejimtift aflysta. — Nya W. T. för den 2 Augusti berättar: ,Johannes Andersson har åter börjat visa sig i våra gränssocknar. I midsommarveckan infann ban sig i skilliogmarks socken, awföljd af tre norska biträden : men då det försports, att han ämnade der hålla sammankomster, beslöt sockennamnden, att på ett fogligt sätt söka förekomma dem. Samma afton, som läsarpe ukommo till Skillingfors bruk, der en sammankoms: skulle hållas, blefvo de der bevakade af socknenämpndens ledamöter, samt bindrade att sammanträda. Dasen derpå beledsagades de norska lärjungarve öfver gränsen, af socknenämndens ledamöter. Johannes äter anno för godt att förfoga sig till sin hembygd Långserud; dock höll ban under vägen en sammankomst i Köla. Sa svart Kola socknenämud härom erhållit kännedom, satte den sig straxt i verksamhet, för au på samma satt hindra vidare foreläspingar. Sedermera har han visat sig i flere andra socknar, säson: Långserud och Tveta, och försökt att hålla samman komster i de aflägsnare trakterna; men sedan folket allt mer och mer börjat ine faran och ot lbörlighe af slika uppträden, samt ban sjelf fruktar att blifva sripen af kronobetjeningen för lösdrifveri och skulder, bar detta skett med stor försigtighet, och endast ide afiägsnare hemmanen. På andra ställen bafva hans utskickade visat sig. Tvenne pigor, som tjenat i Norge någon tid, hbafva återkommit till sin hembygd Östmarks socken, i egenskap af apostlar. Påskdagen, efter slutad gudstjenst, uppträdde de på kyrkovallen, samlade der ikring sig folk medelst tal om sin omvändelse i Norge genoni de heliga karlarne och det uppdrag de fatt, att upp: väcka folket i Sverge till omvändelse. Genom pre stens och länsmanpnens förenade bemödande, under stödt af de törnuftigare bland allmogen, blefvo dess: pigor afvisade, och hemförlofvade till sina tjenster Norge. I Maj mänad ankom Johannes Auderssor sjelf jemte sällskap och framställde för presterskape dels i Lekvattnet, dels i Östmark, begäran, att der städes hålla gudliga föreläsviogar. Då sådant til följe af gällande lag icke kunde dem beviljas, bega sig Johannes Andersson bort ifrån orten. Men i stäl let -nkom för nägra veckor sedan Johannes Anders sons broder, Olof, till Östmark, dels ensam, dels me sällskap kringstrykande Finnbygden, der han nästa! i bvarje hemman hballit läserimöten, bevistade af e mängd allmoge. Sedan kronobetjeningen försökt att efterspana le darne, bar Olof äter begifvit sig till Norge, och lä serisammankomsterna väl inom hus upphört, men an dra uppträden hafva blifvit tillställde af vida beklag igare beskaffenhet, i det folket samlat sig i mass och bäde dagar och nätter under bar bimmel på e stor mosse eller myr, ?, mil ofvanom Conradsfors bruk noder läsande och sjungande afvaktat syner och uppen barelser. Anledningen dertill är den, aw en flicka som, jemte några barn, vallade kreatur i trakten a denna myr, berättat, att hon under flera veckors ti hört sång och bön, kommande, som hon tyckte, frå ett par stenar belägne på mossens ena sida, samt fre dagen den 14 Juli uppenbarelser af Engtar, liknand små barn, dansande i olika drögter med kronor Pp bufvudet, förekommit, hvilka sägas äfven sedermer visat sig för andra äldre och yngre personer, hvaror äfven berättelser och nyheter uppkommit samt u spridts bland folket, rörande samtal med englar oc döda anförvandter, som förkunnat att verldens sh år nära, och att yttersta domen kommer till vårel Detta har åstadkommit en stor förskräckelse, hvilke atminstone baft den goda päföljden, att en mäng personer börjat aflögga kortspel och fylleri, samt fö stört allt bränvin och alla bränvinskärl som funnits huset. UTRIKES.