Aftonbladet – 7 augusti 1854, sida 3

JD 0 VV AA PAM medhunnos. 1:a paragrafen: det föreslagna minimum af 60 kannor ändrades till 15, och hela 2:dra mom. utgick, 2:dra paragrafen ändrades minimum till !, kanna lika för stad och land. 3:dje paragrafen förtydligades. 4, 5, 6 paragraferna biföllos. 7:de paragrafen: i 1:sta mom. tillades: minuthandelsidkare; i 2:dra mom. förändrades i samråd med till efter hörande af; meningen om kanntalsberäkningen utgick; samt i 3:dje mom. skulle sista meningen heta: hvilket magistraten eller stadens äldste tillstyrka. 8:de och 9:de paragraferna biföllos. 10:de paragrafen afslogs, och antogs frih. Raabs reservation med uteslutande af punkten magistraten ege åc. 11:te och 12:te paragraferna biföllos. 13:de paragrafen afslogs och antogs frih. Raabs reservation med följande ändringar: i 1:sta mom. utgick punkten: varder framställningen c.; följande Punkt erhöll denna lydelse: Inom 3 veckor, från det sockenstämma blifvit hållen, insände kyrkoherden sockenstämmoprotokollet och sockennämndens yttrande till konungens befallningshafvande, som fatte derom sitt beslut och gifve det sockennämndens ordförande tillkänna; 2:dra mom. utgick utom sista punkten. 14:de paragrafen afslogs och antogs ett förslag af grefve Mörner, K. A., af innehåll att rättighet för andra, än gästgifverier, att idka utskänkning af och minutering med bränvin, meddelas af konungens befallningshafvande för högst 3 år i sender; dock först efter votering med 20 röster mot 9, som yrkade frih. Raabs reservation. 2:dra paragrafens förändring yrkades af frih. Raab och understöddes af frih. Rhebinder, grefve Lager bjelke och hr Troil, af det skäl, att !, kanna är just det minimum, som hvarje jordbrukare nu eger att afyttra ät underhafvande; detta qvantum rymmes i en butelj, och är lämpligast, om man vill tillåta den fattige att få supa, ty han torde oftast ej ha räd att köpa mera. Får han då ej detta qvantum på minuteringsstället å landet, så nödgas han skicka till staden, der det får försäljas. Följden skulle ock blifva en oloflig försäljning ä landet af det qvantum, eller, om den ock skulle mot förmodan kunna hindras, skulle den köpta kannan åtgå lika fort som !, kannan. Då man vill hindra kroglifvet, så är väl skäl att laga så, att minuteringen fyller behofvet, och det sker genom att sätta minimum till !, kanna. Derjemte är af vigt, att lagstifta så, att ej lagöfverträdelser framkallas. Hr v. Hartmansdorff hyste den äsigt, att huru liten qvantitet som helst skulle få säljas ä begge slagen af försäljningsställen, för att förekomma superiet pä krogarne, utan att hindra den fattige att få sitt behof. Enligt det föreslagna, och äfven om minimum blir !V; kanna för minuteringsstället, nödgas den fattige att besöka krogen; och man torde äfven få endast krogar, hvarigenom superiet ej minskas. Tillåtes deremot ej krog på ett ställe, så uppkommer en lönnkrog. Det är ju ock orimligt att vilja tvinga någon köpa mera än han vill hafva. Mån jtror att köpandet af supar skall förvandla minuteringsstället till krog, så är ej förbällandet, alldenstund det köpta ej fär förtäras på stället. Derför bör få säljas den qvantitet som köparen begär. Men som tal. ej trodde sin åsigt kunna genomårifvas, förenade han sig med frih. Raab. Hr Ribbing understödde hr v. Hartmansdorffs åsigt, påminnande om hvilket intrång det fö slagna kommer att göra på rätteoch edgångarne, och huru bränvinsadvokaternas förderfliga hop derigenom ökas. Ju flera minutiösa bestämmelser, ju flere tillfällen för dessa. Man bör ihågkomma att i ett sådant mål 10 å 20 vittnen höras. Göres lagen icke rimlig, så är fara att vittnet gör sig till domare i saken, lägger billighetskänslan till grund, och aflägger sitt vittnesmål med afseende på hvad det anser lagen böra innehålla, och icke med afseende å verkliga förhållandet. Detta farliga förhällande bör hvarje domare framhålla. Emotgaföreslagna nedsättningen talade hr Adelborg, understödd af frih. Kremer och Stjernstedt samt hr Arnell, önskande bifall. Ju mindre qvantitet, som säljes, ju mera göres hemmet till krog, ty begäret tillfredsställes så mycket oftare. Är det minsta deremot en kanna, så kan arbetskarlen mera sällan köpa densamma, då den väl kommer att kosta omkring 2 rdr. Man vet ock att den lättare åtkomsten föranleder mera supande. Får han köpa en sup på minuteringsstället, så förtär han den då han kommer utanför, och dä der ej fär lemnas mat eller tilltugg, så blir det så mycket värre. De egentliga suparne draga sig då dit. Att krogarne skulle minskas genom minutering är ej sannt, ty i hela landet hafva krogarne blifvit undanträngde till betesställena för allmogen, der de äfven behöfvas. Det är då ej skäl att öka deras antal med minuteringsställena. Lät de gamla suparne vara qvar och besöka krogarne. Men skapa ej krog i hvarje hem. Man vet hvad som sker på de offentliga ställena och detta inger en viss blygsel för den ännu icke fallne att besöka dem, men får en mindre qvantitet köpas, så bli aflägsna hem tillhäll för brott och superier så mycket lättare, som det kan ske i hemlighet. Talarens mångåriga erfarenhet af landet vitsordade att minimum ej behöfver sättas lägre än en kanna, samt att allmogen ej begagnar bränvin till dagligt bruk utan vid olika förekommande tillfällen. 4:de paragrafen föranledde en vidlyftig diskussion om varm mat, hvad med ordet varm skulle förstås, och yrkade flere att det skulle heta endast mat. Er Stråle upplyste att den nu gällande författningen föranledde mycket missbruk, så att på flera ställen en dast finnas några strömmingar och bitar ost, samt önskade derför att ordet varm mätte qvarstå, hvarmed menades lagad mat. Sedan flere yttrat sig för denna åsigt, blef den ock ståndets beslut. 13:de paragrafen. Frih. af Ugglas ansåg att auktionssystemet på landet skulle medföra vinglerier, och att de, som åtaga sig att utminutera högsta kantal, skulle söka få superiet att tilltaga, samt att förhållandet emellan stad och land äro så olika, att olika grundsatser dervid kunna följas, hvarföre talaren uppläste ett förslag till 13:e och 14:e paragr. ungefärligen af innehåll att bestämmandet, huruvida utskänkningsoch utminuteringsställe skulle få finnas, skulle bero af landshöfdingeembetet, som dock mot socknens och pastors sammanstämmande afstyrkande ej skulle få meddela tillständ; anseende talaren att socken ej mot sin vilja må tvingas att hafva krog inom sig, och att, dä densamma får så stor andel af Skatten, man ej behöfde befara, att den vid förefinnandebehof af krog skulle densamma afslå. Denna mening understöddes af grefve Lagerbjelke och frih: Kramer. Återremiss yrkades af hrr v. Troil och Printzensköld på det konungens befallningshafvande måtte, få. bestämma krogarne, både derför att de måtte komma att förläggas på ställen, der behofvet päkalladt dem, och att deras innehafvare måtte vara dugligt folk, sä att man kan vara viss att ordning och skick iakttoses. Blir auktion, sä kan inträffa att krogrätten invopas af en, som ej bor på lämpligt ställe, t.ex. der ulmogen med sina foror betar, och hvarest krogen bör rara. Följden blir dä att der uppstår en lönnkrog. ger icke konungens befallningshafvande att, äfven not socknens vilja, tilläta en krog på ett dylikt ställe, å blir följden densamma. Frih. Raab yrkade bifall ill sin reservation, och understöddes af hr Adelborg, om ansåg det vara orimligt att socknen mot sin vilja kulle tvingas hafva krog. Hr IHartmansdorff föreslog le ändringar som ofvanför nämnts, hvari ständet sig örenade. 14:de paragrafen. Frih. Ugglas yrkade återremiss ör att få bort auktionerna, men instämde sedan i det grefve Mörner uppgjorde förslag, lika med hrr Troil, Printzensköld, grefve Lagerbjelke och frih. Rhebinder, huru nägra af dem ansägo att auktion för utminuering kunde qvarstå; stödjande sig dervid att ordentigt folk måtte ätaga sig krogdisken, och att konun-! : sens befallningshafvande mätte ega att bestämma dertig fver. Frih. Raab, hrv. Hartmansdorff och Adeliorg ta) mi. ade för bifall; ty om det föreslagna antages, så blefve d. ) leste försäljningsställan på landet minuteringsställen, ) the ch då hittills hvarje tillverkare fått sälja en kanna, så ) ka! ir ganska troligt, att de flesta vilja bibehälla minuteingsrätten, och den således komme att falla i händerna vå ordentligt folk, bönder t. o. m. herrar. Då ar ionssystemet i städerna med fördel användts, och då nda kända säkra medel att minska superiet är bränrinets fördyrande, och detta kan ske till nytta för våde kommun och stat, sä är skäl att äfven på lanUNO HA Mm om Mmmm En HM mL FH OL OLM pf 00 Br ÅA AA AT FD 0