Aftonbladet – 7 augusti 1854, sida 2

gelser och isynnerhet i det civiliseradeFrankrikes; ej eller måste han slå nd sina ögon, ej eller blir han sjelf insulterad, som han säkert skulle blifva, om han såg ned på gårdarne från Bicetres gallerier. Ock dock funnos i detta fängelse några af de mest förtviflade karakterer i Spanien; bofvar, som begått bandlingar af grymhet och omensklighet som kunde komma en att skälfva; men allvar och värdighet äro de förnämsta dragen i spanjorens karakter, och sjelfva röfvaren är, med undantag af de ögonblick då han är upptagen med sitt ohyggliga yrke, och då är ej någon mera blodtörstig, obarmhertig och djuriskt lysten efter rof; sjelfva röfvaren är en varelse, som kan vara artig och vänlig, och som älskar att uppföra sig med anständighet och värdighet. L.ckligt likväl för mig att min bekantskap med Spaniens spetsbofvarbö jade och slutade i städerna som jag besökte, och i fingelserna uti hvilka jag blef kastad för Evangeli skull, och att oaktadt mina långa och täta resor, jag aldrig fick göra deras bekantskap på vägen eller på desplobadon (heden). Den mest skurkaktiga till utseendet af alla fångarne i Madrids fängelse och troligen äfven den märkvärdigaste, var en fransos. Han var omkring 6V är gammal, af medelmåttig storlek, men tunn och mager, såsom de flesta af havs landsmän; han hade ett bofaktigt formadt hufvud efter alla kraniologiens re2lor, och hans drag uttryckte elakhet. Han hade ej någon hatt och hans kläder, ehuru tydligen nästan nya, voro af det gröfsta slag. Han höll sig vanligtvis skiljd från de öfriga och kunde stå hela timmar mot väggen med korslagda armar, secnde surmulet på det som pa de framför honom. Han var ej en af de erkända valientes, ty hans ålder hindrade honom attautaga en så utmärkt karakter, och dock syntes all. de andre hafva en viss fruktan for honon:; kanske voro de rädda för hans tunga, åt hvilken han ibland lemnade frist lopp att utösa genom merg och:ben gående förbannelse,