Aftonbladet – 7 augusti 1854, sida 2

ria! Hvad, eller jag misstager mig mycket, ett enda kapitel af hans lif skulle, om det blifvit skrifvet, hafva upprullat mer af det vilda och förunderliga, än femtio band af hvad man i allmänhet kallar äfventyr. Ah, en soldat! Hvad berättelser skulle ej denne man hafva kunnat förtälia om marscher och reträtter, om vunna och förlorade slagtningar, brända städer och plundrade kloster; kanske hade han sett Moskaus lågor stiga mot molnen och kämpat med naturen i den vintriga öknen,, piskad af snöstormen och anfallen af Rysslands förfärliga köld, och hvad kunde han annat mena med att han arbetat i sitt yrke i Biscaya och les Landes, än att han varit stråtröfvare i dessa vilda trakter, af hvilka de seanare äro mera vanryktade för stråtröfveri och brott, än någon annan del af Frankrike? Ingenting anmärkningsvärdt i hans historia ! Hvems historia i verlden innehåller väl då något, som är anmärkningsvärdt ? Jag gaf honom cigarren och dollarn; han mottog dem och korsade derpå på en gång sina armar, stödde sig mot muren och syntes stegvis sjunka ned i ett af sina drömmerier. Jag såg honom i ansigtet och tilltalade honom, men han syntes hvarken höra eller se mig. Hans själ vandrade kanhända genom denna skuggornas fasaväckande dal, till hvilken jordens barn under lifvet ibland finna sin väg; denna fasaväckande region, der intet vatten finnes, der hoppet ej bor, hvarest ingenting lefver, utom den mask som icke dör. Denna dal är helvetets afbild och den som trädt in i densamma har erfarit här på jorden för en tid hvad de fördömdas andar iro dömde ait lida under sekler utan slut i det onda, gnagande samvetet. Han blef afrättad ungefär en månad från denna tid. Bagatellen, för hvilken han var fängslad, var röfveri och mord, verkställda genom följande konstgrepp. I förening med vå andra hyrde han ett stort hus i en folktom del af staden och lockade handlande att föra dyrbara varor till detta ställe, der de skulle få betalning vid öfverlemnandet; de som