Aftonbladet – 7 augusti 1854, sida 2

RE SE nn gen. Endast fö vit prislömda. fva medförande laster blifRn Östersjön. I berättelser från Danzig af den 27 Juli, som meddelas i Londonerblad, omnämnes ett rykte, troligen ogrundadt, att 8 ryska fartyg utlupit från Helsingfors och fördrifvit de ntanför hamnen kryssande tre engelska fregatterna. Säkert är, att amiral Napier sett sig föranlåten att beordra konteramiral Martin med engelska linieskeppen Nile, Cressy, Royal George, Saint Georg, Prince Regent, Monarch, Neptun, franska linieskeppet Austerlitz och fregatterna Imperieuse, Euryalus, Magicienne och Dragon att observera Helsingfors. Den 21 Juli gingo linieskeppen Ajax, Hogne och Blenheim jemte Edinburgh och Amphion upp mot Bomarsund och beskötos från fästningen. De ledo ingen skada och besvarade icke elden. Den 22 uppseglade Desperate och franska fregatten Phlegeton, utan att blifva beskjutna. Amiralerna Plumridge och Chads skulle med dessa fartyg och 2000 man franska trupper angripa Bomarsund. Man har funnit att fästningsverken på intet sätt blifvit skadade af Heklas eld, och att de hafva en betydande styrka (150 kanoner i 3 fästen), hvarföre man väntade att affären skulle blifva ganska allvarsam och blodig. I Journal des Debats läses: Korrespondenser och depescher, som vi erhålla från Östersjön, förmäla att engelska eskadern den 21 och 22 Juli, bestående af 10 linieskepp, lika så många korvetter och fregatter samt den af 8 linieskepp och 10 lätta fartyg sammansatta eskadern, under amiral Parseval Deschånes, gått till ankars vid Aland i Ledsund. Seglingen från Kronstadt till midten af åländska ögruppen synes hafva varit ganska svår för denna imposanta stridsmakt. De sjökort som stått de franska och engelska amiralerna till buds äro otroligt ofullständiga. Hela skogbeväxta öar äro derpå icke uppgifna, och man kan föreställa sig huru undervattens hydrografien skall vara på dessa kort och huru bankar, klippor och grund derpå skola vara angifna, hvilka likväl äro vida vigtigare för navigatören att känna än öar och holmar. Det var en segling, som måste göras med lodlinan i hand, och hvars faror hvarken lodning eller den största uppmärksamhet kunde förhindra eller upptäcka, ty det hände ofta att djupet tvärt förändrades, så att man vid lodets sänkning ena gången fick 20 famnar och den derpå följande blott 3 famnar. De båda flottorna löste den svåra uppgiften med mycken lycka. Gynnade af det stora antalet skrufskepp hade engelsmännen naturligtvis färre strandningar att utstå; men till slut ankom amiral Persevals flotta, tack vare våra officerares skicklighet, våra besättningars nit och de engelska ångfartygens understöd, de sednare lemnade städse den beredvil!igaste hjelp, i så godt skick som man nånsin kunde önska till sin destinationsort. Redan hade de lätta fartygen från båda flottorna börjat farten ippför den trånga kanal som leder till Bomarsund, hvilket är den enda befästa punkt på denna ögrupp. Enligt de underrättelser man erhållit ombord på flottorna utgjorde besättningen icke mer än 1500 man. Amiral Plumridge hade med en mängd ångfartyg och de två fransyska fregatterna la Virginie och FAndromaque, börjat blokera norra och nordvestra delen af denna ögrupp, så att han så mycket som möjligt afskär kommunikationen med Finland. Amiral Byam Martin, som kommit i stället för amiral Corry, hvilken insjuknat och återvändt till England, kryssade med 9 engelska krigsskepp och Austerlitz utanför Sveaborg. Han hade uppdrag att hålla den ryska flottan i tygeln. Man hyste ombord på de förenade flottorna, till följe af dessa anstalter, den åsigten, att det var afgjordt att man med tillhjelp af den från Calais väntade landstigningskåren skulle företaga något emot Bomarsund. — United Service Gazette uppgifver, efter en privatskrifvelse från Barösund af d. 14 Juli, att en liten med en mängd vin lastad skonert, som hade ett antal nyfikna ombord, nalkats inloppet till Helsingfors hamn alltför mycket och räkat ut för stiltje samt blifvit tagen af ett ryskt ångfartyg. G. L. T:s korrespondent skrifver från Fårösund den 2 dennes, rörande ankomsten af de franska landstigningstrupperna, följande: Den 26 Juli: ankom från England skruf-ängskeppet Rajah, 160 hästkrafter, kapten Niel Cook; afgick samma dag till flottan. — Från Calais anlände: ångkorvetten Stromboli, 160 hästkrafter, 280 man, kapten R. Hall; afgick den 28 till flottan, med 91 man franskt fotfolk; och skeppet Clifton, 867 tons, kapten Beazley, afgick den 28 till flottan, med 350 man franskt fotfolk; samt skeppet Belgravia, 1395 tons, kapten Wharton, d:o d:o med 647 man d:o. Den 27: ankom från Aland ängskonerten Milon, 200 hästkrafter, 4 kanoner, kapten de Cintre, afgick den 28 till flottan. — Frän England ankommo ångskonerten Holyrood, 100 hästkrafter, kapten Lovette, afgick samma dag till flottan; 3:ne briggar, som afgingo till flottan; briggen Jenny med stenkol; ängskonerten Fulton, 160 hästkrafter, kapten Lebris, afgick den 1 dennes till flottan; kejserliga franska ängfartyget La Reine Hortense, 230 hästkrafter, 6 kanoner, 140 man, kapten Exelmans, med franske general Baraguay dWHilliers och dess stab ombord. Afgick den 28 till Stockholm. D. 28 ankommo frän flottan ångskeppen City of Norwich, kapt. Rivers, och Kangaroo,, kapt. Pleen, afgingo d. 29:de till flottan. D. 29 ankommo frän Calais ängskonerten Le Dium (?), och örlogs-skonerten Le saint Louis,, afgingo d. 1 d:s till NES TIRANA a ria! Hvad, eller jag misstager mig mycket, ett enda kapitel af hans lif skulle, om det