Aftonbladet – 5 augusti 1854, sida 3

en annan ledamot aftonen derpå, vid debatten om den nya krediten på 3 millioner pund tll krigets fortsättning, citerade hans yttrande i nyssnämnda syftning, gjorde lorden ett slags återtagande och förklarade att hans mening icke hade varit att, den ryska fästningens tagande i besittning och flottans förstöring skulle utgöra något uttryckligt vilkor för en blifvende fred. Hvad lord Aberdeen angår så erinrar man sig väl, att han ej längesedan yttrade sig på ett sådant sätt, och i så halfrysk anda, att det väckte en stor förbittring och ett snart sagdt allmänt anskri af harm; och tillställandet af möten, endast för att uttrycka denna känsla, föranledde honom till en förklaring några dagar derefier, hvilken likväl var så haltande, att ingen bestäm slutsats kunde dragas deraf. En betydelsefull omständighet är ock, att ingen medlem af den engelska regeringen, som måste anses för den mest akiift handlande makten, ända hittills yttrat ett ord om en utväg, hvarigenom Rysslands makt på ett verkligt ingripande sätt kunde stäckas, nemigen Polens återställande, och att då Kossuth på ett möte i Sheffield fästade uppmärksamheten på denna sak och utvecklade, att räruti låge det egentliga och enda medlet att illvägabringa någonting verksamt för framiden, så anpreps han derför häftigt i alla de ninisteriella bladen, oaktadt talrika petitioner ngått till parlamentet om erhållande af en sådan förklaring och uttryckande misstroende till regeringen, så länge den icke i bestämda ordalag uttalade hvad resultat den önskade. Då lord Dudley Stuart den 25 Juli :ämnde Polens sjelfständighet såsom ett af le nödvändiga medlen för de uppoffringar ngelska folket underkastar sig för kriget, så kritiserades han likaledes skarpt från regerinsens sida, och hans åsigt bemöttes i de ministeriella bladen dagarna derefter, (enligt de sednaste posterna) såsom alltför revolutionär. Ännu några andra fakta: Lord Palmerston föreslog vid ett tillfälle vid krigets början, att en polsk legion skulle bildas i sultanens armå hvilket genom mängden af de desertörer, som snart skulle strömmat till en sådan trupp, hade blifvit ganska obehagligt för den ryska makten. Men ministrarna förklarade sig helt och hållet emot denna åtgärd och undertryckte genom sin ambassad i Konstant: nopel sakens utförande. Kanske förtjenar ock att nämnas, såsom bidrag ill denna tablå, följande: Den tappre kapten Butler, som på ett utmärkt och hjeltemodigt sätt anförde försvaret af turkiska fästningen Silistria och der stupade, begärde för några månader sedan, tillika med en löjtnant Nasmyth, regeringens tillstånd att få gå i turkisk tjenst, med bibehållande af syssla och gradi engelska armåen. Detta vägrades dem. De togo då permission för att resa utrikes, och foro på eget bevåg till Turkiet, för att få deltaga i striden. Så mycket hvad krigsteatern vid Svarta hafvet angår. Hvad beträffar Östersjön, så ir visserligen all anledning förmoda, att der pågående operationer afse att om möjligt intaga Sveaborg och Kronstadt; men hvad meningen sedan är, i fall detta lyckas, derom vet man ännu ingenting, eller rättare, det enda man känner och hittills sett uttryckt från den ninisteriella sidan är, att dessa operationer skola tjena såsom ett understöd för att snarare få en fred afslutad på fördelaktiga vilkor, för Turkiets integritet samt för handeln på Svarta hafvet och Donau. Väl har ryk:esvis omtalats i tidningsartiklar, att afsigten skulle vara, att återgifva Finland åt Sverge; men hvarken i något parlamentsyttrande eller i någon hittills publicerad diplomatisk handling förekommer ett ord härom. Å andra sidan kan j lemnas obemärkt, att i underhuset den 25 Juli citerades af amiral Berkeley följande utdrag af ett bref från Commodor Charles Napler: Det har ännu icke stått i min makt, patt uträtta något med denna starka fotta; att anfalla Kronstadt eller Sveaborg skulle vara dess säkra förstöring,. Uti ett annat bref från amiral Chadwick, uppläst vid samma tillfälle, heter det: Efter två dagars undersökning från fyrbåken (vid Kronstadt, och en full öfversigt öfver fästningarna och skeppen, befinnas de förra för fasta, att lida något af elden från våra skepp, ty de utgöras af stora granitmassor. Hvad beträffar ett anfall på skeppen der de nu ligga, så är sådant icke natt tänka på. Häraf synes det, att ännu åtminstone råder en viss tvekan om hvad som skall kunna uträttas, och att någon betydande förändring af den första krigsplanen måtte vara 1 görningen. Eufvudsumman och resultatet af de här ofvan vidrörda förhållanden måste blifva, att makternas politik äfrensom deras vilja ännu icke vunnit nog bestämdhet i afseende på utsträckningen af de fordringar som skola göras till ett vilkor för krigets upphörande, för att föranleda Sverge att frånträda neutraliteten innan man erhäller någon större visshet om afsigterna; att klokheten bjuder att ej gå så långt att man icke kan träda tillbaka, så länge tänkesättet äfven mom sjelfva England hos en talrik del af befolkningen är, att ministeren möjligen vill belasta landet med ett maximum a! kostnad för att erbålla ett minimum af effekt, och sådana tvitvelsmål, uttryckta i sjelfva parlamentet, icke besvaras annat än med undvikande, allmänna ordalag; att Sverge således, såsom garanti för sitt aktiva uppträdande, har en rätt och förpligtelse att fordra att det nyssnämnda syftemålet med kriget, angifves utpekadt på kartan och med en förbindelse, hvarvid svenska folket kan trygga sig, så mycket som sådant öfverhufvud kan ske med politiska allianser. Kan åter en bestämd och positif förklaring härom erhållas ; vilja vestmakterna försäkra oss om, att de icke skola hvila innan de ej blott vunnit säkerhet för turkiska rikets integritet, utan också bragt Rysslands ställning vid Östersjön derhän, att icke vidare någon fara för inkräktning från den sidan kan uppstå, och derjemte uttryckligen uttalas, hvilka de materiella garantier äro, som förutsättas såsom nödvändiga och tillräckliga till detta ändamåls vinnande; då, men också först då anse äfven vi att tiden kan vara inne, att icke sky uppoffringarna, och icke draga i betänkande att