Aftonbladet – 4 augusti 1854, sida 3

förklara, att nationen ansåg henne rätt och slätt för Guds like (a divinity). Vid pass ett halft århundrade deretiter hade likväl engelsmännen genom en ny statsförfattning skapat sig en frihet, som nu i snart tvåhundra är icke upphört att slå allt djupare och djupare rötter i deras hjertan, utan att derföre deras kärlek till konungahuset blifvit mindre varm; han har, tvärtom, blifvit varmare sedan han blifvit ärlig. Matlusten kommer under det man spisar, säger ett gammalt ordspråk. Spisa och sluka är icke detsamma: menniskan spisar; djuret slukar; fransmännen och spaniorerne hafva i sednare tider äfven försökt att genom nya författningar hos sig grundlägga fri het; det har ej lyckats dem. Är det frihets-ande som felats dem ? Svårligen. Men det har felats dem politiskt förstånd och hofsamhet. Public spirit torde nu för tiden företrädesvis vara en engelsk sprit-vara, hvars inpraktiserande i andra länder bör-i möjligaste mätto förhindras, mena somlige. Säkert är, att en allmännare förbrukning af den varan skulle hos oss komma att ruinera åtskilliga inhemska näringar, synnerligen krogrörelsen. Det finnes, såsom bekant är, ymn:g och lätt tillgång på rusdrycker i många länder, utan att folket i dessa länder äro begifna på dryckenskap för det. Saknas, måhända, hos dessa folk dryckenskaps-ande? Och om så är, hvarföre saknas han? Onde andar kunna endast af gode andar utdrifvas. Om uti ett land medborgerlig ande saknar tillfälle att yttra sig uti annat än — prat, då blir följden den, att de bättre, de lifaktigare slå sig på ett abstrakt kanstöperi, och de sämre slå sig på fylleri. Med fylleri menar jag icke endast superi. Jag meaar dermed allt slags begifvenbet på så kallade njutningar, som icke hafva sin rot i en sedlig grund. Sysselsättning med vitterhet, konst, vetenskap, till och med religiösa känslor och hänryckningar, är ofta intet annat än ett finare fylleri. Hvad är, till exempel, i sjelfva verket det omättliga, allslukande romanläsnings-raseriet annat, än ett sädant fylleri? Och hvad är största delen af den franska romanlitteraturen, och hennes utgreningar i andra länder, an at än en kolossal lönkrog för fashio noabelt slödder, som, med en inbillad bildning, fråssar i inbillningar, i overkligheter ? På ett folks känslor, hvilket icke lefver ett krafiigt och sundt nationelt lif, kunna skaiderna endast verka med infernaliska skildringar, utan inre halt och sanning: ,acheronta movebo.n Hos ett fritt och ädelt folk deremot blir konsten det verkligaste af äll verklighet, och verkligheten det mest poetiska af all poesi. TR