Aftonbladet – 3 augusti 1854, sida 3

Lagergren talade äfven för afslag och memorialets läggande till kandlingarne. David Andersson ansåg att den vavliga splittringen inom ständet äfven i denna fråga hindrat att bondeståndets mening vunnit gehör af de öfriga stånden. I allmänhet instämde David Andersson med förre talmannen, men icke i hvad han i lördags yttrat angående talmannens skyldighet att vägra proposition på afslag, hvilket David Andersson ansåg vara för tidigt ifrågasatt, och icke heller i fråga om att till kontraproposition antaga förslaget, läta bero vid de öfriga ständens beslut; ty om en sädan kontraproposition blefve antagen, hade man gillat de öfriga ståndens ätgörande. Deremot ville David Andersson attnägot förslag skulle beslutas i stället för utskottets, som borde förkastas, och han tycktes ansa det ganska troligt att ett sådant kunde blifva antaget af de tre stånden. Bengt Gudmundsson erinrade att frågan sönderfaller i två delar, den ekonomiska, som kan af tre ständ afgöras, och den om bevillniogen. Då den sednare delen icke blifvit i grundlagsenlig ordning behandlad, så förordade Bengt Gudmundsson att man skulle med ogillande lägga memorialet till handlingarne, ty inginge man på något bemedlingsförslag, så skulle man blifva öfverröstad af de andra stånden, och bondeståndet hade fullt skäl att vägra ätaga sig en så obillig och orimlig bevillning som den föreslagna, i hvilken händelse, enligt 109 Regeringsformen, den gamla bränvinsbevillningen komme att fortfara till nästa riksdag. Anders Persson från Örebro län slöt sig till afslagsmeriogen, men vilje att man i beslutet skulle innefatta förbehåll att handla efter sig företeende omständigheter. Talmannen förklarade sig anse proposition på afslag strida mot grundlagens lydelse, och dä ståndet likväl yrkade dess framställande, blef frågan hänskjuten till konstitutionsutskottet. förman. RTR RR