Aftonbladet – 3 augusti 1854, sida 3

utskottsafdelningens tillstyrkande som sin reservation. Aufvudskälet för dessa talaresönskan att biträda inrättningen var, att utom det kända deruti, att persover, som under trägen tjenst ädragit sig lifvet förkortande sjukdomar, ej skulle hafva något som skydd ät sina efterlemnade, delegare uti pensionsinrättnin gen ej ingått uti densamma af fri vilja, under hvilket förhällende den kunde anses som en enskild stiftelse, utan att de nolentes volentes nödgas kontribuera till densamma. Orätt vore det derföre af staten att, då den säger till sin tjenare: jag afdrar af dina löneförmåner sä och så mycket på det dina efterlefvande må hafva något understöd, sedan afdraget af lönen blifvit gjord, den ej bekymrar sig om uppfyllandet af de förbindelser under hvilka samma afdrag skedde. Kassans obestånd kommer mest att drabba dem som minst hafva, den stora bevakningspersonalen, hvilken sedan den upptogs som delegare uti densamma genom tidiga frånfällen, vällade genom helsan förstörande tjenstgöring, undergräft dess fordna välstånd Biskop Hallström trodde att orsaken till kassans obeständ vore att söka deruti, att en mängd äldre personer, såsom militärer, söka och vinna befordran inom tullverket oeh, sedan de tjenat nägon kort tid, falla dess pensionsinrättning till last. Dessutom är det en sägen, allmän på torg och gator, och om hvars verkliga tillvaro jag är temligen säker, att det finnes något ,ruttet i befordringssystemet inom tullverket. Att under tullstyrelsens nuvarande dåliga förvaltniog gifva anslag, hvars riktiga användande man har alla skäl att betvifla, anser jag ej rådligt, och yrkar derför bifall till utskottets afslag. Härutinnan instämde prostarne Hasselrot och WåhJander, doktorerne Nordlander och Björkman jemte flere. Doktor Säve vill ej bestrida att en stor del af tullstatens tjenstemän äro aktningsvärda personer, synnerligast de som hafva de minsta lönerna; men om det inom något verk behöfves en grundlig reorgani sation ifrån hufvudet till lemmarne, så är det inom tullstaten. Tal. anser ej skäl att plåstra med ett verk som fordrar en sä genomgående förbättring, och hvarest rätta orsaken till de öfverklagade oriktigheterna finnes der man minst skulle önska den, och som i ett förderfligt befordringssystem har sin förnämsta grund. Prosten P. C. Arosenius förklarade sig rösta för bifall till utskottets afslag, då han förmodade de af biskop Hallström uppgifna. orsakerna vällat det obestånd, hvarati pensionsinrättningen sig befinner. Prostarne Tellbom och Holmberg talade för pensionebidraget, dä det ej vore rätt att låta verkets embets män sota för sin chefs skuld. Prosten Qviding var tveksam om man direkt eller indirekt b r understödja fonden, men finner det sednare sättet fördelaktigare, t. ex. om generaltulldirek tören älades att af de stora emolumenter han uppbär vid tulltjensters tillsättande betala en viss afgift till pensionskassan, som derigenom kunde, utan någons direkta betungande, komma på goda fötter. En liten filialdebatt uppstod härefter emellan doktor Gumzlius å ena samt doktor Sandberg och prosten Almqvist å andra sidan, derför att doktor Gu; elius, som annars, enligt de sednare talarnes förmenande, brukar förfäkta den satsen att staten ej är aägon allmoseutdelare, och hvilket argument jemte andra användes vid afstyrkandet af anslag till läkar nes pensionsinrättning, nu med ombildande af argumentationen, allt som den pessade i stycke, talade för tullstatens pensionsinrättning. -Doktor Gumelius vederlade dessa påståenden bland annat med skilnaden af de båda pensionsinrättningaroves reglementen, af hvilka tullstatens genom sin tvingande natur förbunde staten se till att den ej ginge öfver ända. Doktor Säve hemställde huruvida icke om, oaktadt allt hvad mot tullstyrelsen blifvit anmärkt, ett understöd åt pensionsfonden gifves, detta måtte ske med det uttryckliga vilkor, att dess räkenskaper skola vara underkastade Rikets Ständers revisorers granskning; ty 1 annat fall finnes ju ingen garanti, att denna inrättning ju icke fortfarande förblifver lika illa förvaltad som detta verks öfriga angelägenheter. Genom votering med 23 röster mot 18 äterremit terades betänkandet. Dessutom afgjordes några statsutskottsbetänkanden, bland hvilka n:o 198 om tillstyrkt byggnadslån af 10,000 rdr för Wadstena hamn, bvilket bifölls. Likaså biföll ståndet för sin del med 25 röster mot 10, ett lån mot 4 procents ränta och l procents kapitalafbetalning till akademiska föreningen i Lund.