Aftonbladet – 2 augusti 1854, sida 3

som korpens vingar. Ett djupt, lugntleende sväfvade beständigt öfver hans drag, men med allt lugn var det ett grymt leende, ett sådant leende, som skulle hafva passat för en Neros ansigte. Mais en revanche personne netait plus honnöte.s Caballero,, sade han, tillåt mig att presentera mig för er såsom detta fängelses alcayde. Jag märker af detta papper att jag bar den äran af ert sällskap för en tid, en kort tid utan tvifvel, och under detta tak; jag hoppas ni skall fördrifva hvarje farhåga ur ert sinne. Jag har uppdrag att behandla er med all den uppmärksamhet, man är skyldig den ryktbara nation ni tillhör, och som en cabal ero af hög ställning som ni har rätt att fordra. Ett obehöfligt uppdrag, det är sannt, då jag skulle hafva varit all för lycklig att frivilligt bevisa er hvarje uppmärksamhet och omsorg. Caballero, ni bör snarare betrakta er här som en gäst än som en fånge; ni får gå omkring i hvarje del af detta hus, hvar ni behagar. Ni skall finna saker här icke alldeles ovärdiga ett filosofiskt sinnes uppmärksamhet. Gif hvad befallningar ni behagar till de tjenstgörande, såsom vore de edra egna tjenare. Jag skall nu hafva äran att föra er till ert rum — det enda för närvarande oupptagna. Det är endast bestämdt för caballeros af utmärkelse. Jag är lycklig att säga alt mina order äro åter i öfverensstämmelse med min böjelse. Ingen kostnad skall för detsamma drabba er, ehuru detsammas dagliga hyra är ej sällan ett uns guld. Jag beder er derföre caballero följa mig, som alltid och för alla tillfällen är den mest lydige och hörsamme af era tjenare. Nu tog han sin hatt och bugade sig djupt. Sådant var föngelsealcaydens i Madrid tal; ett tal, framfördt på ren, välljudande castiJianska med lugn, allvar, ja nästan med vär.