Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 3

för att utvisa hvarest 12 st. silfverskedar, stulne ur hr Davidssons lokal å Aasselbacken, blifvit nedgräfne. Denna uppgift befanns osann, hvarefter de uppgäfda sig hafva nedgräft silfret uti Solna skogen. Åtföljda af pvlisbevakniug ha pojkarne äfven biifvit dit forslade, men ätven den uppgiften befanus vara osann. Då det avs-s troligt att silfret verbligen blifvit stulei :nen Dedgräfdt, så lyssnade man åter till en Dy upp sift, den nemligen att de skulle ha på Wermdön uil 2skilliga personer försålt persediar som de stulit. De fördes dit, men de kunde icke utvisa nigon enda person hvilken köpt något af dem, utan tvärtom upp: :ystes det att de äfven ä Wermdön föröfvat flere stö::er. Gossen Andersson, som lyckades rymma, är ännu icke ertappad. Det förmodas att han kringstryker 5 !andet. Han är 14 år gammal och äldst af alla de tilltalade. Orsaken till de lögnaktiga uppgifterna förmodas vara den att de tilltalade trott sig liksom An. lersson kunna under färden lyckas att rymma. De tilltalade små brottslingarne hafva erkänt att de på -örhand öfverenskommit att neka om de skulle bli sripopa, och uppgjort strskildta tecken för att kunna samspråka med hvarandra uti häktet. Enkan Lindholm, hvilken vid Skeppargatan å Lalugårdslandet idkar lumphandel, har icke kunnat förmås att erkånna det hon enligt de tilltalades sammanstämmande uppgifter, köpt af dem en stor de: sinfgods. Atskillige hos Lindholm anhållne kopparxärl påstå de tilltalade sig hafva försåldt till Lindolm, men det fruntimmer som de uppgifva sig hafva stulit kopparn ifrån har hittilis bestridt att hon förorat någon koppar, underförklarande att hon så gerna gär i domstolarne. Samilige til talade, hvilka voro häktade, blefvo intagne å arbetshuset.