Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 3

ör det. Men, då ni är en sådan, huru kom i till Finisterra, hvarest alla äro Christinos? varföre gick ni ej till min by? Ingen skulle jafva oroat er der. De i min by äro af ett olika slag än dessa drinkare i Finisterra. De . min by oroa icke hederligt folk. Vaya! hvad jag hatar denna drinkare från Finisterra, som förde er hit; han är så gammal och ful. Om det ej vore för den kärlek jag har till Senor alcalden, så läste jag med ens upp porten och bad er gå bort, er sjelf och er vetjent, elbuin mozo. Antonio kom nu ned. Följ mig,, sade han; hans excellens alcalden vill taga emot ar inom ett ögoublick. Sebastian och jag följde honom upptör trapporna till ett rum, hvarest Vi sågo en ung man, liten till vexten, men med vackra anletsdrag och klädd på nyaste modet, sitta bakom ett bord. Han syntes skrifva ett bref, hvilket han, sedan han hade slutat det, lemnade åt en sekreterare. Uerefter såg han stadigt på mig ett ögonblick och följande samtal började mellan 088: Alcalden. Jag ser att ni är en engelsman, och min vän Antonio underrättar mig att ni blifvit arresterad i ktinisterra. Jag. Fan säger sannt och om ej han varit, tror Jag att jag skulle hafva fallit för dessa vilda fiskares händer. Alcalden. Invånarne i Finhisterra äro tappra och alla liberala. Tillåt mig att se på ert pass? Ja, allt i riktig ordning. Det var i sanning mycket löjligt att de skulle arrestera er som en Carlist. Jag. Icke endast som en Carlist, utan som Jon Carlos sjel, Alcalden. O! höjd af all löjlighet; att misstaga en landsman af den store bBaintham för ox sådan Götb.