Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 3

, Vag. En del af den heliga Skrift, af Bieln. Alcalden. Hvarföre för ni en sådan bok med er? Jag. Ett af mina förnämsta motiver att besöka Finisterra var att föra denna bok till detta vilda ställe. Alcalden. Ha, ha! så i sanning besynnerligt. Ja, jag kommer ihåg att jag har hört att engelsmännen högeligen prisa denna excentriska bok. Huru i sanning besynnerligt att en landsman till den store Baintham skulle sätta något värde på denna gamla munkcokr! Det var nu sent på natten och alcalden åtföljde mig till den boning han utsett för mig och hvilken var en gammal, vördnads ärd qvinnas hus, hvarest jag fann ett ljust och beqvämt rum. Under vägen lät jag en gafva glida ner i Antonios hand och dä vianlände, gaf jag honom i alcaldens närvaro det Nya Testamentet, mitt enda återstående exemplar, som jag bad honom taga med sig till Finisterra och behålla som ett minne af den Engelsman, till hvilkens räddning han så väsendtligt bidragit. Antonio. Jag vill göra så, ers excellens och då vindarne blåsa från nordvest och hindra våra båtar att löpa ut, skall jag läsa ier gåfva. Farväl kapten och då ni nästa gång kommer till Finisterra, hoppas jag det skall vara på ett präktigt engelskt skepp, med mycket kontrabando ombord och icke så här landvägen på en mulåsna i sällskap med unveiros och män från Padron. Nu anlände alcaldens hushållerska med en korg, som hon tog med sig till köket, hvarest hon tillagade en förträfflig aftonmåltid för oss. På den blifvit ser erad, tog alcalden afsked af mig sedan han först frågat om han kunde på något sätt bidraga till uppfyllandet af mina planer.