Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 2

den engelska amiralen dö. Ni har någonting af hans ansigte och erröst ljöd, då ni talade, i mina öron som hans. Jag älskar engelsmännen och derföre räddade jag er. Tro ej att jag skulle gå länge med er i denna sand, om ni vore en af mina landsmän. Nu äro vi i Duyo, kapten. Skola vi taga något till bästa ? Vi togo till bästa eller rättare Antonio de la Trava, som slukade bägare på bägare med vin med en törst, som syntes osläcklig. Den mannen var en större trollkarl än jag, hvis ade Sebastian, min vägvisare, som sade oss att Finisterras drinkare skulle spela oss ett spratt. — Slutligen uppreste sig den gamle hjelten från Finisterra och sade att vi måste skynda till Corcuvion -om ej natten skuile öfverraska oss på vägen. pHvad slags person är alcalden, till hvilken du förer mig! sade jag. O, mycket olik Finisterras,, svarade Antonio. Denne är en ung senjorito, nyligen ankommen från Madrid. Han är icke en gång en gillicier. Han är mägta liberal och det är aufvudsakligen på bans order som vi på sednare tiden varit så mycket på var vakt. Man säger att carlisterna tinka göra en landstigving i desså trakter af Gallicien. Låt dem endast komma till Finist rra; vi äro alla liberala och den gamle valiente är färdig att spela samma rol, som på fransmännens t:d. Men, som jag sade er förut, alcalden är en ung man och mycket lärd och om han vill kan han tala engelska med er, till och med bättre in jag, ehuru jag var Nelsons vän och fäktade vid bans sida vid Trafalgar. Det var mörka natten innan vi uppnådde Coreuvion. Antonio stannade åter vid en vinförsäljning, hvarefter han förde öss till al: caldens hus. Hans steg voro nu ej riktigt säkra och då vi kommo till husets port stapp