Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 2

är jag säker på att den här kaptenen skall väl betala min tidsspillan, annars är han ingen engelsman. Derföre låtom oss skynda oss och begifva oss af till Corcuvion, ty det börjar blifva sent. Först af allt, kapten, måste jag dock besigtiga er och edra saker. Ni har väl inga vapen? Det är bäst att hafva allting säkert., Långt innan det blef mörkt befann jag mig åter på mulåsnan i sällskap med min vägvisare, tagande vår väg lävgst efter stranden i rigtuvingen af Corcuvion. Antonio dela Trava trampade tungt framför oss med sin musköt på axeln. Jag. Är du ieke rädd, Antonio, att vara sålunda allena med två fångar, af hvilka dep ene till bäst? Om vi ville försöka, tror jag att vi skulle kunna besegra dig. Antonio de la Trava. Jag är el valiente de Finisterra och fruktar ingenting. Jag. Hvarföre kallar du dig el valiente d: Finisterra? Antonio de la Trava. Hela distriktet kalla: mig så. Då fransmännen kommo till: Finisterra och förstörde skansen omkommo tre tör min hand. Jag stod på berget, uppför hvilket jag såg ni klättrade i dag. Jag sköt på tienden till dess tre begåfvo sig af att förfölja mig. De tokarne! Tvä föllo bland klipporna för mina muskötkulor, och hvad den tredje angår så krossade jag hans hufvud med kolfven. Det är derföre de kalla mig el valiente de Finisterra. Jag. Huru kom du att tjena på engelska flottan? Jag tyckte jag hörde du sade du var närvarande då Nelson föll. Antoniv de la Trava. Jag blef tillfångatagen af edra landsmän, kapten, och som jag varit en sjöman från min barndom, tyckte de on: mina tjenster. Jag var nio månader hos den och bevistade slaget vid Trafalgar. Jag såg