trafik i sleepers för jernvägar, hvaraf 59,200 st. importerades från ofvannämnda platser är 1853, äfvensom 2,734 famnar ved utöfver nästföregående ärets tillförsel. Från Drammen anlände år 1853 ett antal af 79 fartyg, motsvarande 21,097 tons, mot 61 fartyg om 15,953 tons år 19852. Denna tillväxt af nära 30 procent i den importerade qvantiteten af battens, bade till följd att hämma priset, så att detta ej steg i samma förhållande som prisen på öfriga trävaror i allmänhet, eller som den inträffade stegringen i frakter. En del tillverkning blef såld på leverans till pd. 12: 10 sh. för 7 tums furubattens och högsta priset under året var pd. 14 sterl. — 7 tums granbattens finna alltid företrädesvis köpare till ett med 20 s. reduceradt pris, men en alltför stor inblandning af 6!, tums gör varan mindre begärlig och inverkar menligt på dess pris. Ett sädant assortiment, hvars försäljning nyligen forcerades, föll till det lägsta priset under året. Tillförseln af fyrkantiga sparrar af Drammens tillverkning steg från 13,337 st. år 1852 till 39,729 st. år 1853 och af Skiens och andra norska hamnars, från 15,891 år 1852, till 48,714 är 1853. Priset å denna vara stod vid 60 s. sterl. pr load på våren, men höjde sig sedermera till 70 s. pr load för Drammens tillverkning af reguliera dimensioner. Orgelbundna och af sämre sort hemtade från 5 s. till 10 s. mindre pris. Det i dockorna qvarliggande lager: 2,465 loads, utvisar öfver-kottet af importen mot behofvet, emedan det ej är vanligt att landa denna vara då köpare finnas. 147 fartyg från Skien och andra norska hamnar inträffade år 1853 uti London och medförde, förutom nyssnämnde artikel, 23,302 sleepers och 7,164 famnar ved mot 4,536 år 1852 samt dessutom en mindre qvantitet plankor och battens, uppgående under detta likasom föregående året till omkring 200,000 stycken. Af sparrar, egentligen så kallade, synas 60,000 st. hafva blifvit importerade från Norge år 1853, mot 50,000 stycken år 1852, men öfverskottet behöfdes och upprymdes. Handeln i ved visar en anmärkningsvärd tillökning och den stora tillförseln häraf år 1853 fann afsättning utan synnerlig svärighet. Under det nya är, hvarpå vi inträda, är det mer än vanligt svårt att blicka in i den närmaste framtiden. All anledning finnes för handen att motse samma framåtskridande i trähandeln, så framt ej ett möjligen inbrytande krig skulle lägga binder ivägen. Tillförseln frän Ryssland och Finland blefve derigenom utan tvifvel afskuren och sannolikt äfven den export, som de preussiska hamnarne hemia från Polen. Det är äfven möjligt, att krigshördorna kunde komma att inverka till en viss grad hämmande på förbrukningen, men detta förhällande kommer sannoikt att mer än vanligt motvägas af en minskad och nera kostsam införsel, så att det, på det hela, gifres allt skäl till förmodan, att prisen på trävaror, ifven i händelse af ett krig, komma att bibehälla sig och att de stora lager, som sedan sistlidna är innas förbanden, ej skola behöfva afsättas med förust. iväl hugget som sigadt timmer, hvilka blifvit im853 af bäde utländsk och kolonialtillverkning.