Aftonbladet – 22 juli 1854, sida 3

BD MV oe se PR RK es rr PP AA Summa kolonial-till Det synes kunna på goda skäl motses att prisen för Sverges och Norges trävaru-export till detta land komma att hålla sig höga, ehuru, med krig för dörren och en komparativ brist på rörliga kapital, byggaadsföretagen må lida något afbräck och förbrukningen inom landet småningom minskas. I min tanke kan konsumtionen under innevarande är ej absorbera en import liknande den af året 1853, men man bör förmoda att vära exportörer, med kännedom häraf, skola derefter afpassa sina skeppningar. Införseln af tjära till Stora Britannien frän Sverge och Finland är 1853 utgjorde 174,600 tunnor, mot 154,880 året 1852 och 189,360 året 1851. Denna qvantitet synes hafva öfverstigit behofvet, ty priset, som frampå våren uppgått till 19 sk. sterl. pr tunna, föll äter under sommartillförseln till 16 sk. sterl. Sistlidne vinter bar emellertid mycken spekulativ efterfrägan börjat förspörjas, med anledning af de krigiska utsigterna, hvaraf priset uppdrifvits till 25 sk. ster). pr tunna, en notering, som sannolikt kommer att bibehälla sig, tills den nya importen börjar, hvarefter marknadens ställning blifver beroende af de svenska produkternas förmåga att fylla detta lands behof, i händelse exporten från ryska hamnarne i Östersjön och i hvita hafvet skulle blifva afbruten. De berättelser, som ingätt från det jernförbrukande distriktet i Sheffield och dess grannskap, förmäla att denna stapelvara af svensk tillverkning rönt en särdeles liflig efterfrågan under hela äret 1853 och att, som en följd af detta ihållande behof för konsumtion deraf inom landet, priset pä svenskt stäljern betydligen stigit. Importen af utländskt jern till Stora Britannien är 1853 utgjorde 47,773 tons, en qvantitet som med nära 50 procent öfverstiger tillförseln af samma vara under det nästförflutna året och med mer än 33!, procent medelimporten af föregäende år. Ehuru det gifves anledning till förmodan, att andra jernproducerande länder i sin mån deltogo i den förökade tillförseln häraf, är jag emellertid af den mening, att då de proportioner hinna utredas, i hvilka dessa särskilda