Aftonbladet – 22 juli 1854, sida 2

RIKSDAGEN. Bidderskapet och Adeln. Gårdagens aftonplenum. Protokollsjustering. — Statsutskottets utlätande 169, afstyrkande väckt motion om pension ät intendenten vid Barnhuset Sandströms enka, bifölls,:sedan frih. Cederström, R., och hr Stråle yrkat återremiss. Allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande 4 110, afstyrkande väckte motioner om inrättande af kommunnlnämnder, föranledde en liflig diskussion. Hr P. BR. Tersmeden (en af motionärerna) hade ej afgifvit ett fullständigt förslag, dels af bristande förmäga, dels af fruktan, att det skulle sönderbrytas. Sökte gendrifva utskottets skäl för afslag. Sockennämnder borde vara verkliga kommunaloämnder, men som de nu befinnas, tyckas de blott vara en lättnad för presterskapet och kronofogden. Sockennämnden utgör likväl kommunalväsendets grund. Hushällssällskaperna afse blott ett mera specielt ändamäl, landtbruket. Svårigheten att få personer, som åtaga sig leltagande i sockennämnd, ligger deri, att den har så ringa makt. Vid bungersnöd och dylika tillfällen har förhållandet varit annorlunda. Här är icke fråga om utt inblåsa anda i form, utan att uppmuntra den samla anda, som från urminnes tid funnits och hvars ringa framträdande just är deras fel, som i 140 år arbetat på dess förstörande. Genom förvaltningen af förmyndarmedel kunde arfvoden beredas till lättare erhållande af ledamöter. Man har invändt att kommunalväsendet var ett ingrepp i centralisationen af makten hos Konungens befallningshafvande. Ja, ifall man vill hafva en befallningshafvande mindre kontrollerad än Konungen. Häfderna lära oss att just ett väl ordnadt kommunalväsende låg till grund för verldens största välde, det gamla romerska. Under medeltiden bibehöll sig kulturen just i städerna. Hos de germaniska folken har ock kommunalväserdet legat ill grund. Det lifvar nationalmedvetandet, förutan hvilket ett folk blott blir en död menniskomassa. Tal. sökte ett bättre vittnesbörd i en artikel i Statstidninsen för 15 är sedan, författad, säsom det då allmänt ansågs, af en af oss alla känd och kär person, och ansäg tal. sig ej hafva trädt grannlagenheten för nära att anföra hufvudsatserna derur. Liksom i engelska tågvirket en röd tråd genomgår det hela, såsom kännetecken att det tillhör d.tta folk, så genomgår en blä hela denna uppsats. Yrkade afslag på betänkandet med antagande af frih. Alströmers reservation, att Rikets Ständer skulle med erkännande af nyttan af ett väl ordnadt kommunalväsende anhålla hos Kgl. M:t om ett förslags utarbetande af kunniga personer, och ftramläggande för Rikets Ständer. I detta yrkande instämde frih. Alströmer, åberopande sin reservation, och hr v. Hartmansdorff, som efter mycken tvekan kommit till den åsigt att dessa nämnder voro nyttiga, serdeles att gifva räd ät landsböfdingarne. Behöfligheten häraf vitsordade tal. från sin befattning en tid såsom landshöfding. Det man fruktat att dessa nämnder skulle blifva förmyndare för landshöfdingarne rruktade ej talaren, om landshöfdingen vore en en duglig man och vuxen sitt embete. Då man sett att för ej längesedan ett hushållssällskap tagit sig förmynderskap öfver landshöfdingen, så vore väl bättre att, om det skall ske, det göres af en vald myn-: dighet. Tal. erkände hushällssällskapernas nytta, men erinrade om att deras sammansättning sker genom iokallande af ledamöter; de sakna säledes all egenskap att vara valda, samt hafva följaktligen intet bemyndigande att tala för mera än sig sjelfva. Gagnet af Formandskaberna i Norge har visat sig klart. Om Rikets Ständer antaga förslaget angående bränvinsskatten, så skall en del deraf tillfalla kommunerna. Meningen har varit att hushållssällskaperna eller pröfningskommitteerna skulle fördela densamma. Funnes länsnämnder, så blefve detta deras bestyr. Frih. Eremer hade visserligen intet emot kommunalnämnder, välorganiserade, men trodde att hushållssällskapernas verksamhet, som nu redan omfattar en stor