Aftonbladet – 20 juli 1854, sida 3

bruk så beräknadt att man behöfde bränningen fö: att använda sitt större förräd af potates — genmöltd man, att smyghandel med bränvin icke kunde befa. ras i någon större utsträckning; och åter i afseende på den anordnade stora potatesodlingen, attpotäterna sunde begagaas till boskapens utfodring — nu åter har majoriteten, såsom skäl för sin önskan om utsträckt bränningstid upptagit just dessa, minoritetens motiver, dem man förut vederlade. Nu kalkylerar man öfver differenserna i utlandets och de inhemska bränrinspriserna och kommer till det resultat att genom införsel priset ä bränvin i lande: ej skall betydligt höjas öfver det gängse,. För att riktizt verka till förmän för sin åsigt af behofvet att bränna mera, försmår man icke ens begagna den snart uatridna käpphästen om bankens silfvertillgång, som skall anlitas, — under det våra egna produkter, framför allt potäter, ti!l äfventyrs saknade afsättning. Nu duger säledes icke anvisningon om potäternas användande till utfodring. Ew sådant sätt att kasta motiver, samma motiver för eller emot, allt efter som behofvet för tillfället gör nödigt, är stötande, antingen det betraktas ifrån förståndssidan eller från hederns fordringar. Utskottets majoritet bemöter också i förhand ett uppstäldt inkast om förbud mot utländska spritdryckers införande, och finner sig ingslunda kunna förorda ätgärder som i så hög grad skola kunna förahleda lagöfverträdelser,. Hvad härmed menas är icke utsagdt; lagöfverträdelser genom smyghandel hafva vi förut anmärkt af samma pluralitet vara vid frå gans första behandling förnekad till dess möjlighet: lönnbränning återstår då, men äfven denna har majoriteten vid efamma tillfälle förklarat icke kunna tagas i beräkning såsom utöfvande något betydligare inflytande. Men nu passar det bättre i stycke, ati antaga dessa lagöfverträdelser i hög grad.. Jag ville att en ambition skulle finnas till motvigt moi ensidigheten. Utskottet äterkommer ännu en gång till potäterna, dem man nu anser svårligen kunna med vinst till godogöras annorlunda än på det sätt vana och befintliga anstalter anvisa,. Potäterna anses således här äter behöfva bränvinspannan för att med vinning tillxodogöras; men hänvisningen till vanan och befintliga anstalter är märklig. Vanan är, år 1855, afvänjd bos den mindre jordbrukaren, och de hos honom beöntliga anstalterna hafva icke mera vanans, det vanligas möjlighet, när man tillräckligt vet hvilken verkan dea nya lagen derpå utöfvar, nemligen aut göra bränvins-bränningen i enkla småpannor ekonomiskt omöjlig. Det återstår då endast ängbränneriernas sredan befintliga anstalter, för hvilka ätgärden blefve dillämplig; och att för dem allt göres och att för dem hela den nya lagstiftningen i bränvinsfrågan är beräknad, utgör icke mera någon hemlighet äfven för den som icke på nära häll betraktat alla de härvid öfvade intriger. — — Hänsyftningen på statsverkets vinst af en blifvande bränviosbränning under vintern år 1855, är verkligen ingen tomhet; men då man låtsat komma ifrån kärieken till bränvin, och d4 man velat låta päskina att man mera skulle fästa afseende på det moraliska tillståndet i landet, kan intet afseende på statsverkets bebof få komma ifräga. Det är hög tid att komma ifrän detta vacklande meilan stridiga bevekelsegrunder. Man måste säga rent ut, antingen att man vill hafva ordning, seder och välständ i landet eller också att man, för statens eller enskilde vinglares förmän och vinniug skall gifva nationens väl till spillo. Ettdera. Att hyckla statsekonomiska och andra motiver, än upptagande än örbigående de moraliska, finner jag för min del obehagligt och klent; och får jag för min del, på grund af här ådagalagde ohaltbarhet i majoritetens motiver, på det kraftigaste reservera mig emot utskottsbeslutets bufvudtanke att någon serskild bränvinsbränningsvd under kommande nyår skall hos Kongl. Maj:t begaras. Lekberg ville att betänkandet skulle läggas till handlingarne. Nils Svensson, Nils Andersson och Jöns An dersson voro alla emot utskottets förslig, men slöto sig till Jöns Perssons mening om behöfligheten att på de skäl, som utskottet framställt för en något utsträkt bränningstid, anhälla att denna måtte medgifvas under detta års höstmånader. Förre talmannen Nils Persson ansäg utskottet hafva förfarit grundlagsvidrigt, då det för nästa år tillstyrkt en bränningstid, som, enligt det allmänna förslaget, icke skulle vara medgifven för bränvinsbränning, och ville att ständet skulle afslå det ifrågavarande memo rialet, erinrande att Jöns Perssons förslag egentligen vore att betrakta säsom ny motion och borde såsom sädan behandlas. Johannes Nilsson, Falk, Ola Svensson och Anders Andersson i Walla talade alla i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Ola Maänsson för afslag, hvilket som nämndt är blef ståndets beslut, då dessutom Jöns Persson förklarade sig villig attinkomma med ny motion om hvad han föreslagit. Den enda som hade yttrat sig för bifall var Bjerkander, men på sådant sätt och efter ett så tydligt ogillande af utskottets ätgörande, att referenten ej fattade annat än att hans förord för bifall innefattade blott ironi. EA i