gånger i min tjenst; för hans skicklighet och mod kan jag gå i borgen och jag tror at han är pålitlig, åtminstone för de husbönder som öfverensstämma med hans lynne, ty jag måste underrätta er att han är en högst besynnerlig person, full med sympatier och antipatier, hvilka han alltid följer, det må kosta honom sjelf eller andra hvad som helst. Kanske skall han fästa sig vid er, i hvilken händelse ni skall finna honom vara af stor nytta. ty om han behagar kan han vända sin hand till allting och känner ej allenast två, utar ett halft dussin språkx, vÄr han spanjor?, frågade jag. Jag skall sända honom till er i morgonx, sade Borrego, xni skall bäst få veta af hans egen mun hvad och hvem han ärz. Följande dag just då jag hade satt mig ned till min sopa (soppa) inträdde min värdinna och underrättade mig att en man önskade tala med mig. Låt honom komma in, sade jag, och han inträdde nästan ögonblickligt. Han var klädd hufvudsakligen på fransyskt sätt och hade ett ungdomligt utseende, ehuru jag sedan fick veta att han var ansenligt öfver fyratio år. Han var något öfver medelmåttan lång och hade kunnat kallas väl växt, om han ej varit så ytterst mager. Hans armar voro långa och senfulla och hans hela gestalt ingaf en föreställning om stor verksamhet, förenad med icke liten styrka; bans bår var stripigt, men kolsvart, hans panna låg, hans ögon små och gråa, uttryckande mycken slughet och icke mindre elakhet, besynnerligt blandad med ett starkt drag af humor; näsan var vacker, men munnen ofantligt stor och den undre käken betydligt framskjutande, Ett mera eget ansigte hade jag aldrig förr sett och jag stirrade en stund tyst på honom. sHvem är ni?, frågade jag slutligen. Betjent som söker en herre,, svarade mannen på god fransyska, men med fremmande brytning. Jag kommer, rekommenderad till er, min herre, utaf hr B., so Jag. Af hvilken nation är ni? Är nifransog eller spanjor?