Aftonbladet – 18 juli 1854, sida 3

galanterivaror som han stulit frän Zanoni och haft i förvar hos ätskillige persoder, häde Zanoni ahmiält förhållandet för poliskommissarien. j — Befälhafvaren ä ängfartyget Gauthiod, kapten C. Örnmark,har uti poliskarnmaren gjort anmälan att på resan frän Stockholm till Läbeck thorsdagen d. 6:te dennes, kl. 11:e. im. å hans förande fartyg den ölyckshändelsenr inträffat, att finske undersåten, handelsbokhällaren Anders Jacob Walbin i närheten af Ländsort af våda nedfallit i sjön från babordsrelingen och omkommit. Om: denna: olyckshändelse hölls i dag polisförhör, dervid upplystes att Walbin mycket värdslöst suttit -å relingen och rökt cigarr. Då åtskillige :af besättningen sett honom falla baklänges i. sjön, hade. på deras rop machinen genast blifvit stoppad och bäten på kaptenens befallning skyndsamt utsatt, men Walbin hade snart! sjunkit, säsom det förmodas i anledning deraf att han blifvit skadad i-hufvudet af skoflarne; Walbins reseeftekter blefvo förseglade och deruti: har anträffats resepass utfärdadt i Uleåborg, och d. 5:te dennes härstädes påtecknadt för resa: till Läbeck. Öfverståthällareembetet beslöt att skrifvelse om olyckshändelsen skulle expedieras till vederbörande i Uleåborg, och skulle Walbinsreseeffekter aflemnas till härvarande ryska IT generalkonsul. — Handelsbokhållaren F. C. Mandelgren frän Avestad, hade i gär till poliskammaren erhållit kallelse å kommissionären D. R. Strandqvist, hvilken enligt hvad annonser i tidningarne utvisar, uti Bergstrahlska huset i! hörnet af munkbron och Stora Grämunkegränd, förestår en slags kommissionsoch affärsbyrä. Utidet inlemnade memorialet uppgaf Mandelgren, att till följe af utaf Strandqvist i tidningarne införde lockande annonser; innehållande att en -bemedlad ung man kunde få ingå kompaniskap: utiett mycket vinstgifvande företag, hade Mandelgren,som nyligen blifven myndig: och-tillträdt ett arf, upprest hit till Stockholm och blifvit af Strandqvist, under förespegling att Affärskontoret lemnade en högst betydlig reveny, öfvertälad att mot utgifvaade till Strandqvist af 1000 rdr bko i skuldsedlar ställda på ätskilliga betalningsterminer äfvensom 100 rdr bko kontant, uppgöra kontrakt om att blifva kompanjon uti affärerna. Mandelgren hade emellertid redan under den första veckan inhemtat att inkomsterna knappast voro iillräcklige för aflöning åt kontorets personal och ännu mindre skulle lemna ringaste behållning ät kompanjonen, utan att tvärtom maffärerna skulle åsamka dem en högst betydlig förlust. Då härtill kommer att Strandqvist redan låtit lagsöka Mandelgren för en af reverserne som var utfärdad till betalning vid anfordran, så ansäg sig Mandelgren narrad och yrkade det ingångna bolagskontraktet upphäfvet, och Strandqvist älagd att äterställa skuldförbindelserna. Strandqvist åter förklarade att det visserligen icke gått bra första veckan, men genom flitiga annonseringar i tidningarne förmodade han snart kunna utvidga affärerne,. Strandqvist bestred allt afseende ä det af Mandelgren framställda yrkande, utan borde hr Mandelgren ätervända till kontoret och lefva på boppet om förtjenster — i framtiden,. Öfverståthällareembetet ansåg sig icke kunna taga befattning med mälet utan hänvisade Mandelgren att stämma till vederbörlig domstol. Mandelgren företrädde sedermera, och anhöll att då han redan hos öfverståthållareembetet gjort protest mot de utfärdade reverserna för hvilka han icke erhällit valuta, qvarstad å Strandqvists lösegendom mätte beviljas. Härom hänvistes Madelgren att vända sig till öfverståthållareembetets kansli. — Sedan qvinspersonen Christina Catharina Ramström, boende uti huset n:o 17 vid Träskgatan, för några sina kaflesystrar omtalat, och sedermera i trakten det rykte allmänt spridt sig, att Ramström skulle varit qvinspersonen Smedberg behjelplig att i sjön utanför Bellevue medelst dränkning afhända sig lifvet, så var bemälde Ramström i gär inkallad till polisförhör. Ramström, : hvilken syntes temligen ,på re qvart, var dock icke svarslös. Polismästarn: Nå, Ramström är det sanning, hvad rapporten omförmäler. Ramström: Mycket riktigt; mycket riktigt min bästa herre, 60 år och skammen att så gammal komma på kuren, hon skulle hafva blifvit ett spektakel för de många unga flickorna som äro der. Polismästarn: Hvad menar ni med kurn och 60 är. Ramström: Jo, se nådig lagman, alla menniskor hafva sina svagheter, och så min salig vän Smedberg också. 60 år hr lagman och komma på kurn, det är ju förskräckligt. Hon var befalld af doktorn att gä dit, och se den skammen hvarken ville eller kunde hon öfverlefva. Gamla Fia kom till mig i (orsdags qväll, mycket sent, mycket sent goa lagman. Hon berättade för mig sin olycka — 60 är hr lagman och komma på kurn, det är ju förskräckligt. Fia säg ledsen, ja, mycket ledsen ut. Hon talade om allt för mig; vi ha varit barndomsvänner; ty se jag är också 60 är, men aldrig på. kuren, nådig lagman, aej kommer aldrig i fräga! Polismästaren: Nå till saken nu. Ramström: 60 är och på kuren, — det är ju rysligt! Polismästaren: Nu vill jag icke höra talas oem kuren mer; hvad sa Smedberg när hon kom till er? Ramström: 60 är och på kuren, så hon. Hon ville heldre dö. Vi togo oss lite bränvin, så drack vi kaffe, så tog vi oss äter en liten, mycke liten sup, nådig 1 gman, och så började vi språka om hvad som skulle ske. Smedberg var bestämd på att dränka sig; hon bad mig göra sig den sista tjensten — den att följa henne ut till det vackra Bellevue och utse ett ställe i sjön, hvarest det var djupt och der hon kunde, utan att slå sönder sig mot stenarne, sjunka snart. Jag gick in på förslaget — ty 60 år och på kuren, nådig lagman, det är ju förskräckligt! — Sedan vi tagit oss en liten ters, gingo vi tillsängs. På morgonqvisten sade Smedberg: kära söta Stina var beskedlig och följ mig; jag vill inte på kuren, ty jag är 60 ärv. Vi söp lite bränvin, och så gingo vi åstad — Fia var så lugn och så glad... och det var icke att undra på. När vi kommo till Bellevue, satte vi oss ned i gräset, språkade och tog oss en liten tär. Icke mer än tre buskar ifrån lilla bryggan hoppade Fia uti; 2 å 3 gänger sa hon pip, pip, och så säg jag henne icke mer... hon var borta och slapp komma på kuren. Polism.: Anser ni er icke hafva handlat orätt som icke sökte öfvertala Smedberg frän sitt beslut att taga lifvet af sig. Ramström. Herre Gud nädig lagman lilla; jag bekänner inför rätten, att hon gjorde klokt. Lifvet är ju endast en dröm min bästa herre, hon har ingen som sörjer sig. Brunsvikens blåa bölja har slukat henne, och nu är hon hos vaktmästar Blächer, ja nådig lagman jag har varit nere under bärhuset och sett Fias lik, hon ligger der och ser sä nöjd och lycklig ut, hon är riktigt afundsvärd, ty 60 är och komma på kuren det är förskräckligt. Vi ska ju alla dö, och gumman var ju 60 är nådig lagman, non hade skäl att vara ledsen sedan en så ryslig olycka hände henne på gamla. dagar. Polism.: Enligt hvad jag hört berättas skall Ramoa ;nda barn. Det var ej nödvändigt, att jage skulle vända mig till något yrke, ty minlg