Aftonbladet – 18 juli 1854, sida 2

HAR I OEM SAR AV sednare dagarne varit och är ännu sysselsatt med hvad man skulle kunna med ett gemensamt ord kalla jernvägsfrågan, i dess helhet och serskilda afdelningar deraf. Denna fråga eller rättare dessa frågor äro i alla händelser så vigtiga för landet å ena sidan för befordrandet af kommunikationerna och å den andra för de financiella bekymmer eller omsorger som de medföra, att deras afgörande säkert af de fleste följes med uppmärksamhet. I afseende på de stora stamlinierna synes någonting ännu icke blifva af utskottet föreslaget att definitift bestämmas eller tillgöras vid denna riksdag. Utskottsafdelningen har nemligen, och såsom oss synes ganska riktigt, stannat vid den önskan att en fullständig och noggrann undersökning må genom regeringens försorg föranstaltas för att till nästa riksdag kunna: föreslå Rikets ständer de tjenligaste linierna för jernvägens sträckning söder ut genom landet, och afdelningen lärer beslutat att höja det för detta ändamål af regeringen begärda anslaget 60,000 till 100,000 rdr bko. I afseende på bilinierna lärer en liflig strid inom afdelningen egt rum, synnerligen om företrädet emellan de tvenne olika rigtningar som blifvit föreslagne för en jernväg från Dalarne, den ena till Westerås, den andra till Gefle. För den som icke har personligt eller ortsintresse i någondera, vill det, vid genomläsandet af de undersökningshandlingar som finnas tillgängliga angående hvardera af dessa linier, syhas, såsom kunde knappast någon tvekan uppstå, att ej linien till Gefle har vida större fördelar, både naturliga i afseende på anläggningen, och ekonomiska i afseende på massan af de industriprodukter, för hvilkas transporterande denna väg erbjuder den största beqvämligheten, och det underd. förslag som härom är ingifvet till konungen och sedan tryckt, innehåller särdeles intressanta och sakrika upplysningar om de rikedomar, som provinsen Dalarne med tillhjelp häraf skulle erbjuda till utförsel. Dessutom företer sig den skilnaden emellan de två olika förslagen, att medan en lika stor andel i kostnaden för det hela skulle fordras såsom urderstöd från statens sida för båda linierna så begäres det ena nemligen för Fahlu-Westeråslinien såsom anslag, det andra, för FahluGeflelinien, såsom lån. Af denna anledning lärer också afdelningens pluralitet varit böjd för, att företrädet skulle lemnas åt den sednare, dock så att :fgörandet skulle öfverlemnas åt regeringen. Vi frukta dock, att hela denna önskvärda saks framgång tillintetgöres, eller rättare, man kan nästan vara fullkomligt viss derpå, om ständerna skulle förbinda ett lånebidrag från statens sida med sådana vilkor, som blifvit yrkade inom afdelningen, nemligen dels, att det blifvande bolagets ledamöter skulle göras solidariskt ansvarige för jernvägens fullbordande med den summa som kostnadsförslaget upptager, utan afseende derpå, att de kapitaler som bolaget deruti nedlägger, alltid utgjorde någon säkerhet för det förskott, staten äfventyrade, och vidare, att deposition af två tredjedelar af aktiekapitalet skulle påfordras. Det förstnämnda af dessa vilkor är någonting, som oss veterligt ännu aldrig egt rum vid dylika företag, och jemväl ganska säkert skulle göra alla sådana omöjliga.