Aftonbladet – 15 juli 1854, sida 3

skall jag resa? Jag har ingen häst, ty utan tvifvel behöfver du din egen. Ziguenaren syntes tänka efter. Jag behöfver hästen, det är sannt, broder., sade han, ooch äfvenså machsu; men du skall ej gå en pindr (till fots); du skall köpa Antonias burra (åsninna), hvilken jag gaf henne, då jag sände henne i detta ärende. Burran,, svarade jag, synes både vild och elak., Hon är båda delarne och derföre köpte jag henne; ett vildt och elakt djur har i allmänhet fyra förträffliga ben. Du är en Calo,broder, och kan styra henne; du skall derföre köpa den vilda burran och gifva min dotter Antonia en baria af guld. Om du tycker så, kan du sälja henne i Talavera eller Madrid, ty estremaduriska bestis (djur) äro högt värderade i Castumba. Inom mindre än en timma var jag på andra sidan om passet, ridande på den vilda burran, Herdarnes samtal — Aberbenel — Ankomst till Madrid. Jag skyndade ned utför Mirabetes pass, emellanåt tänkande på den sak, som fört mig till Spanien och emellanåt beundrande en af de skönaste utsigter i verlden; framför mig ågo omätliga slätter, begränsade i fjerran af nöga berg, under det att vid foten af den kulle, utför hvilken jag red, Tajo rullade ram i en djup, trång strömfåra mellan höga stränder; det hela var förgyldt af den nedgående solens strålar, ty dagen, churu kall och vinterlik, var klar och vacker. Inom unsefär en timma uppnådde jag floden vid ett tälle, hvarest ruinerna lågo af en fordom präktig bro, som under Napoleons krig hade olifvit förstörd och sedan ej återställd. Jag satte öfver floden i en färja; öfverfar