Aftonbladet – 14 juli 1854, sida 2

EN BIBELKOLPORTÖR SPANIEN. ) Han antände en cigarr med tillbjelp af ett eldstål och yesca (fnyske), sprang upp på sin mulåsna och vi skyndade genom gator och gränder likaså eländiga, som de, vi nyss passerat, tills vi åter kommo utom staden. Jag bekänner, att jag ej mycket tyckte om detta ziguenarens beslut; jag kände mycket liten böjelse att lemna staden bakom oss och våga mig vidare till okända ställen i den mörka natten, bland regn och dimma, ty blåsten hade nu upphört och regnet begynte åter häftigt. Jag var dessutom mycket uttröttad och önskade ingenting bättre, än att få lägga mig till hvila i något stall hvarsst jag kunde få sjunka i sömn, insöfd af det behagliga ljudet af hästar och mulåsnor, förtäirande deras foder. Jag hade likväl ställt mig under ziguenarens ledning och jag var en för gammal resande, för att tvista med min vägvisare under närvarande omständigheter. Jag följde derföre tätt efter hans mulåsna, och vårt enda ljus var skenet från ziguenarens cigarr; slutligen kastade han den från sin mun i en vattenpuss, och vi voro i mörkret. Vi redo framåt på detta sätt en lång stund; zigenaren var tyst; jag var det äfven; regnet tilltog mer och mer. Ibland tyckte jag att jag hörde klagande ljud, något liknande ugglors skrik. Detta är en något egen natt att rida omkr:ng unders, sade jag slutligen till Antonio. Det är det, broder,, sade han, men jag vill heldre vara ute under en sådan natt och på sådana ställen som dessa än i Trujillos estaripel. Vi redo åtminstone en half mil längre och syntes nu vara nära en skog, ty jag kunde ibland urskilja stammarne af ofantliga träd. Hastigt stannade Antonio sin mulåsna; se, broder,, sade han, till venster, och säg mig, om du eJ) ser ett ljus; dina ögon äro skarpare än mina. Jag gjorde som ) Se A; B. M 155 156, och 158.