Aftonbladet – 11 juli 1854, sida 2

Ofvanstående insända uppsats innnehåller åtskilliga, i redaktionens tanka, väl grundade erinringar vid konstitutionsutskottets förslag till inrättande af en särskild domstol för behandlingen af de s. k. besvärsmålen. Hufvudfrågan är likväl, efter vårt förmenande, huruvida en sådan särskild domstol verkligen är nödig och nyttig. I detta hänseende bekänna vi oss vara ganska tveksamma att tillstyrka inrättandet af ett särskildt nytt embetsverk med betydligt stor kostnad för statsverket, för att i rent ekonomiska eller administrativa frågor bilda en ny instans öfver rikets kollegier. Deremot tro vi, att åtskilliga frågor, som för närvarande anses vara af ekonomisk beskaffenhet, borde såsom rättsfrågor behandlas af högsta domstolen, hvars förstärkning i detta hänseende med ett större antal ledamöter vi anse vara det lämpligaste, helst behofvet af denna förstärkning allt fall blir mer och mer oundvikligt, såvida lagskipningen inom högsta domstolen skall kunna handhafvas med vederbörlig skyndsamhet, hvilket med denna domstols arbete endast på en division snart blir omöjligt. De återstående ekonomiska och administrativa frågorna, hvilka icke äro af juridisk beskaffenhet, kunde efter vår öfvertygelse ganska väl behandlas i konseljen, då de, beredda inom departementet, af departementschefen eller expeditionschefen föredragas inför de trenne konsultativa statsråden hvilka äro tillsatta hufvudsakligen i och för dessa ärenden och, om de väljas rätt bland skickliga civile embetsmän, vore för ett sådant icke politiskt värf särdeles lämpliga, äfvensom för att, vid utfärdande eller ändringar af ekonomiska författningar, lemna nödiga upplysningar. Sedan en dylik föredragning eller beredning skett, skulle dessa mål antingen kunna anmälas inför konungen eller ock utfärdas under hans sekret; och då konungen eger afgöra såväl rikets utrikes angelägenheter med biträde af tvenne rådgifvare, som kommandomål med endast en sådana, så synes det icke vara någon särdeles våda att beslut i nu ifrågavarande mål kunde fattas i närvaro af tre eller högst fyra bland statsrådets medlemmar. Den enda egentliga grundlagsförändring, som i anledning häraf blefve nödig, vore möjligen en tillökning af de konsultativa statsrådens, antal från tre till fem, såvida man nemligen tills vidare icke ville vidröra frågan om högsta domstolens förstärkning.