Aftonbladet – 11 juli 1854, sida 2

den departementscheferna förut medgifna rättighet att deltaga i öfverläggningen i de dem underlydande rikets kollegier. Men utskottet hade bordt ihågkomma att förhållandet är hvlt olika då fråga är om ett administrativt verk, eller då fråga är om en domstol, och dertill en högsta domstol, hvars åtgärder aldrig kunna blifva föremål för departementschefens pröfning eller ytterligare handläggning. Skola departementscheferna tillåtas deltaga i öfverläggningen, böra de äfven deltaga i besluten och dela ansvaret derför, hvilket äfven utan våda torde kunna ske, då grunden för besvärsmålens förfyttande från statsrådet ej synes vara fruktan att dessa mål skulle oriktig! handläggas i följd af ett olämpligt inflytande från regeringspersonalens sida och då det öf. vervägande antalet af oafsättliga ledamöter synes tillräckligen betrygga regeringsrättens sjelfständighet. Vore departementschefen inöfvad och hemmastadd i de till hans departement hörande göromål, borde hans egenskap af ledamot i regeringsrätten jemv 1 öka domstolens sakkunskap i förekommande ärenden. Vore han åter nykommen och ännu ej invand. borde deltagandet i regeringsrättens öfverläggningar för honom utgöra en god skola. Andamålet med lättnaden i göromål vore ej heller derigenom förfeladt, enär departementschefen ej behöfde deltaga oftare än hans tid det tilläte, ej behöfde föredraga ärendena. och ej heller komme att deltaga i besluter öfver ärenden som tillhörde andra än han: eget departement. Och vinsten af den lättnad, som genom förändringen beviljades konungen personligen, qvarstode helt och hålle oförminskad. Slutligen torde det ej vara olämpligt att erinra det en verksam och duglig departementschef, vand att på sin höge plats ega stort inflytande, antingen skullc ledsna vid den nämndemannaplats utskotte honom anvisat och derföre alldeles uraktlåte att besöka regeringsrättens sammanträden, elle; ock skulle derstädes förskaffa sig ett inslytande på besluten, så mycket mindre gagneligt som han sjelf vore fredad från ansvarigheten fö dem. Anser man åter regeringsrättens sjelfständighet nödvändigt fordra att departementschefernsz ej få i besluten deltaga, då torde, på här föru anförda skäl, oundgängligt vara att jemväl utesluta dem från regeringsrättens öfverläggningar. Då regeringsrätten är ämnad att inom sit fack motsvara högsta domstolen, torde äfver böra bestämmas att regeringsråden ega like värdighet med justitieråd. Af hvad nu anfördt blifvit torde den slutföljd få dragas, att konstitutionsutskottets ifrågavarande förslag är i behof af åtskilliga jemkningar, synnerligast hvad beträffar frågar om kompetens till regeringsråd. Flere redaktionsförändringar kunna i sådant ändamål föreslås. Se här en, i afseende å projekterade 17 6, 2 mom. i regeringformen, hvilken må. hända kunde lyda sålunda. 2:o konungen: rätt att pröfva och afgöra de mål — — — må, — — — uppdragas sju (8) af konun. gen utnämnde kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade män, hvilka förut innehaft ci nvilt embete och aflagt sådan examen som til inträde i rikets kollegier berättigar. Dessa ärc regeringsråd och utgöra konungens regerings. rätt. Bland dem böra minst fyra (5) hafvc sförut förvaltat domare-embete. .