Aftonbladet – 8 juli 1854, sida 2

måste uppfylla sin bestämmelse. Hvad som händer min kropp eller själ var skrifvet i en gabeote (bok) tusende år före verldens skapelse. Antonio. Jag sjelf har ingen fruktan, broder; den mörka natten är detsamma för mig som den ljusa dagen, och den vilda carrascal (ekskogen) såsom torget eller chardyn (marknaden); jag har fått bar lachi i mitt bröst, den dyrbara sten, vid hvilken magnetnålen fäster sig. Jag. Du menar mMagnetstenen, förmodar jag. Tror du att en liflös sten kan bevara dig från de faror som kunna hota ditt lif? Antonio. Broder, jag är femtio år gammal och du ser mig stående framför dig med lif och styrka; huru kunde detta ske, om icke bar lachi hade kraft? Jag har varit soldat och contrabandista, och jag har äfven slagit och röfvat busne (de kristna). Gabirres (fransosernas) och jara canallis (tullembetsmän. nens) kulor hafva hvisslat omkring mina öron, utan att göra mig skada, ty jag bar bar lachi, Jag har tjugo gånger gjort det, som efter Busnåelagen skulle hafva fört mig i filimicha (galgen), men min hals har aldrig ännu blifvit plågad af repet. Broder, jag tror på bar lachi, liksom calor (zigenarne) i forntiden. Vore jag midt i Bornbardos (Lyons) hafsvik, utan en planka att flyta på, jag skulle ej känna någon fruktan; ty om jag bure den dyrbara stenen, skulle den föra mig oskadad i land: bar lachi är mäktig, broder! Jag. Jag skall ej tvista om den saken med dig, serdeles då jag nu skall lemna Badajoz; jag måste hastigt bjuda dig farväl och vi skola ej mer se hvarandra? Antonio. Broder, vet du hvad som för mig hit? Jag. Det kan jag ej säga, om det ej är att önska mig lycklig resa — jag är ej nog zigenare för att kunna förstå annat folks tankar,