Aftonbladet – 6 juli 1854, sida 3

klarande talaren, att han mycket väl visste, att hans enskilda politiska opinion, som dessutom icke dolt si alltsedan början af hans riksdagsmannabana, numera, sedan kretsen af hans politiska vänner inom huset blifyi: allt trängre och trängre, så att han nu stode nästan en sam, säkert vore för majoriteten fullkomligt likgiltig hvarföre han ej heller ville dermed nu besvära höglof. ständets protokoll, utan åtnöjde sig med att till all: delsr instämma uti den af Borgareoch Bondestärdens samtliga ledamöter afgifna reservation. ME ehuru svaret på frågan vore på förhand gifvet, vill dock talaren, som ansäg en äterremiss ej heller kunn: vinnas, likmätigt grundlagen foråra, att propoiitio: först framställdes: huruvida ridderskapet och adeh ansäge rikets väl kräfva, att Rikets Ständer hos K Maj:t anmäla sin önskan, det K. Maj:t måtte utv: statsrädet och frän embetet skilja de statsrädets 1damöter, mot hvilka anmärkning blifvit gjords Denna proposition blef ock af hr landtmarskalke: framställd och besvarades med nej, blandade med nå gra få ja, hvarefter och då votering icke begärdes betänkandet lades till handlingarne. Såsom en liten rätt märklig episod i denna debatt bör äfven antecknas, att då hr friherre Palmstjerro upptog hr Ribbings yttrande om en och annan punk: i reservationen vid utskottets betänkande, hr Jandt marskalken helt tvärt förklarade, att diskussion häron. icke vore medgifven, emedan den borde anses str: dande emot 90 regeringsformen!? Vitorde i öfrig. återkomma jemväl till denna debatt. Derefter föredrogs allmänna besvärsoch eckonomiutskottets betänkande N:o 101, afstyrkande väckt förslag om förändringar i Upsala universitets ekonomi ska förvaltning; N:o 102, i anledning af olika beslut inom riksstånden rörande ätgärder till förekommanlc af kolerasjukdomen; N:o 103, tillstyrkande ätgärde: för ästadkommande af transitohandel mellan Sverige och Norge; N:o 104, i anledning af riksständens olika beslut i fråga om utvidgning af mosaiske trosbekännares rättigheter; N:o 105, afstyrkande väckt motion om ändring i 12:te punkten af instruktion för postmästare, hvilka alla biföllos. Derefter bordlades flera konstitutionsutskottets betänkanden. Presteståndet. Af dechargebetänkandet, som gårdagens plena diskv terade, både under föroch eftermiddagen, medhanp till den 12:te af utskottets anmärkniogspunkter. — Vid den första anmärkningspunkten, som angär föredragandes underlåtenhet att afgifva yttrande vid tillsättning af sådane sysslor, hvartill förslag blifvi: upprättade och specielt vid tillsättande af trenne häradshöfdingar, hvarvid saknas något tillstyrkande eller yttrande af föredraganden eller nägon af statsridets öfrige ledamöter, påstod professor Lindgren ati den anmärkta underlåtenheten skulle debiteras protckollsföranden, som vid uppsättningen uteglömt den vanliga protokollsfrasen att utnämningen skett i enlighet med statsrådets tillstyrkande,. Kyrkoherden Nordlund, prostarne Almqvist och Qviding förklarade sig dock ej nöjde med dylika fraser äfven om de skuile hafva funnits, och förmenade att den 33 4 R F. ålade statsrädet helt andra förbindelser vid be hanålingen af dylika frågor än att inskränka sig till stående fraser. Professor Lindgren ansåg det vara hvarje, rättrogen undersåtes skyldighet att sätta lit til! den uppgifna anledningen till anmörkningen, ty om man ej varit derom öfvertygad hade den 106 mäst tillämpas och man då fått ett riksspektakel, värre än det nyligen passerade. Den andra punkten behandlar framställd anmärkning öfver gjordt utbyte af prebendepastoraiet under biskopsstolen i Kalmar. Intresset visade sig här nägot varmare, då man ansäg genom det skedda ombytet af pastorat, vara presterskapeis privilegier förnärmade, hvadsn prostarne Telbom och Qvid:ng ansågo att 106 bort tillämpas. Biskop Hallström godkände anmärkningen, och ansög fel vara begånget både mo: 30 och 10 S R. F. Församlingarnes rätt hade ock blifvit trädd för nära då de mot sin vilja blifvit be röfvade egen pastor och förvandlade till prebendeb, hvarjemte stiftets presterskap blifvit beröfvade till fölle till befordran, då det bästa pastoratet inom stiftet blifvit borttaget och biskopen tillagdt. Mot en sådan tolkning af presterskapets privilegier, att de skulle lägga hinder för hvarje rubbning till kyrkans eller skolans bästa, protesterade riksarkivarien Nordström som ansåg att uti dessa privilegier, hvilka, tillkomes från den tid då kyrkan började uppträda som en ecclesia militaris och då korporationer, ej nöjande six med de i lag försäkrade förmåner, ville genom serskild karta hafva dem beskrifne, läge något kollektivt, som försäkrar att hvad som blifvit gifvet ej kan utan begifvande borttagas, men detta kunde ej inne bära ett löfte om ett status quo, som skulle helt och hållet förstelna kyrkan och skolan, tillintetgöra a! utveckling som tiden fordrar och hindra en omsorgsfuli regering att verka till dess bästa. Att så ej skall tillgå neka de under tiderna skedda förändringarne och att nu komma och tadla ett förfaringssätt, som hår hundratreitioårig häfd för sig,kan ej vara rätt. Prosten Qviding anmärkte härvid, att fråga ej vore om förstelning, utan att efter vederbörandes hörande fö retaga en medgifven förändring, och ej genom et: administratift förlogande söka tillintetgöra erkänds rättigheter. Den 3:dje och 4:de punkten angående disposition af er landshöfdingelön under inträffad ledighet samt aflöning för en tillförordnad landshöfding, föranledce ej synnerlig diskussion. Af de öfrige punkterna, som gecomgingos, var den 5:te den märkligaste. Denna punkt afser anmärkning mot ett af statsrådets ledamöter afgifvet yttrande och deras rådslag vid behandlingen af Rikets Ständers anmälan om reglering af riksstatens G:te hufvudtitel. Som Aftonbladet förut redogjort för betänkandet, hänvisa vi till punktens närmare innehåll.! Biskop Hallström framhöll uti ett längre lifvadt föredrag, uti hvilket mänga konstitutionella sanningar uttalades, det olämpliga och orätta uti föredragande ministerns, hr Fährzi, beteende att inför konungen tadia ständernas ätgörande vid behandlingen af ifrå gavarande ärende. Ministrarnes bestämmelse vore att råda konungen och ej att uppträda som recensenter ä: ständernas handlingar. Biskopen varnade för ett sådant begär hos ministrarne att ställa sig mellan konung och folk; ty de skulle då alltid blifva utan fot fäste. I samma rigtning yttrade sig äfven doktor Sandberg, domprosten Thomander, hofpredikanten Hasselrot, lektor Sonden, prosten Karlander samt prosten Qviding, hvilken ansåg beteendet som en giftig pil, afskjuten mot ett ädelt konungabröst, men hvilken dock Ilyckligtvis studsat tillbaka. Professor Lindgren samt doktor Broman, hvilka under hela tiden officierade som minisirarnes respon mm RR KV KR RAA Mm mm Am NA oo Ca AM denter, quand meme, förklarade deremot sin stora be; låtenhet med föredragandens inför konungen afgifoa f yttrande, som vitinade om ett politiskt mod, för hvilt ket de ville hälla honom räkning. Biskop JIeurliv , och hofpredikanten Lagergren voro af samma åsigter. I I Borgareständet. S Plenum den 5 Juli, kl. 6 e. m. Fortsattes diskussionen om decbargebetänkandet. Sedan yuerligare en mängd talare uppirädt ansågs ändiligen diskussionen sluiad. En ny, ehuru likvä ej långvarig, öfverläggniog uppstod nu om propödsitionens lydelse. Det öfverenskoms att, i anledning af de i betånkandet förekommande anmärknings-an ledningar emot statsrädets ledamöter, proposition skulle framställas för hvar och en särskildt af dem, emot hvilka tillämpning af 107 regeringsformen yrkats, huruvida ständet ansäge rikets väl kräfva, att Rikets Ständer i underdänig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhölle, att han ville skilja denne-ledamot ifrån embetet. Kontraproposition blef betänkandets liggande till handlingarne. Efter om hvar och en hällen votering blef i afseende å statsråden friberre Palmstjerna, genom 34 ja mot 21 nej, hr Reuterdahl, genom 33 ja mot 22 nej, och hr Gripenstedt, genom 28 ja mot 27 nej, underd. skrifvelse beslutad, med anhållan om dessas aflägsnande ur konseljen; hvaremot, likaledes efter skedd votering, i afseende å — 2 pm —SM OLE De AA HH MM ego re